Mycket märkligt är också att trots att jag inte varit här på så länge och inte ägnat dessa miljöer en tanke så finns de ändå kvar i skallen. Jag har varit i Norrköping idag och hälsat på en byrå jag samarbetade mycket med och direkt visste jag vilken spårvagn jag skulle ta och i vilken ordning affärerna ligger. Det känns trösterikt, tycker jag. Jag som har så dåligt minne kan ju hoppas att saker och ting ändå ligger kvar där inne någonstans - och bidar sin tid.
Nu är jag på plats i min gamla hemstad Linköping och också här är det mesta sig likt. Lite affärer har bytts ut förstås och mitt favoritkebabhak hade byggt om helt, vilket gjorde mig lite sorgsen för en stund. Men kommunpayoffen är fortfarande densamma, den här:
Och det är ju roligt. Eftersom det en gång i tiden var jag som hittade på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar