onsdag 4 maj 2011

Chefen för det hele

I ett par dagar har jag gått och grubblat på en scen som behöver skrivas om. Scenariot är följande:

Karaktärer A och B träffas. B har viktig information som A vill ha, men som B vägrar berätta trots idoga försök. Till slut ger A upp och åker därifrån.

Lite kryptiskt kanske, men jag vill ju inte förstöra min framtida marknad genom att ge spoilers i förväg. Det är som synes ett ganska enkelt scenario och det huvudsakliga syftet med scenen är att berätta att trots att A verkligen behöver informationen så tänker B inte ge den, vilket säger en del om deras relation. Vackert så, men med den utgångspunkten blir inte dialogen mycket roligare än:

A: "Berätta nu."
B: "Det vill jag inte."
A: "Jo, gör det."
B: "Näpp."
A: "Men kom igen nu då."
B: "Jag tänker aldrig berätta."
A: "Skit i det då. Jag sticker."

Typ. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle hitta något intressant för dom att säga. Men så idag, medan jag satt och blev sminkad av min yngsta dotter, kom jag på en lösning (tack du sjuka åttaåring för det). Genom att ändra ett par repliker i början och låta A bluffa och låtsas att han redan har informationen kan jag låta ingången bli en helt annan. Nu kan B säga en massa spännande saker utifrån sitt antagande att A redan vet, innan hon till slut inser misstaget och kniper ihop innan hon avslöjat för mycket. Tada, betydligt bättre.

Och tänk om man kunde göra så i verkliga livet också. Ge sig in i vilken konversation som helst, trycka på stoppknappen, spola tillbaka lite och ändra på valfri replik så att dialogen blir helt annorlunda efter det. Tänk så många kommunikationsproblem man skulle kunna lösa på det sättet. Eller skapa för den delen. Lite galen vetenskapsmansvarning på den. Muhaha.

Men nu fungerar ju tyvärr inte livet så och jag får nöja mig med att leka Gud med mina egna karaktärer. Muhaha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar