onsdag 21 november 2012

Ett öppet brev till mig själv

Det här inlägget vill jag rikta till mitt yngre jag, hon som så ofta kände sig slapp och oföretagsam och som undrade om hon någonsin skulle klara av vuxenlivet.

Kära Jenny, om tjugo år kommer en vanlig onsdagkväll i ditt liv att se ut så här:

17.25 Anländer hemmet efter en lång arbetsdag
17.50 Middagen står på bordet
18.15 Avfärd mot Lund och hundkurs för äldsta dottern
18.40 Åter i hemmet. Diskar och samlar ihop återvinning
19.05 Avfärd mot danslokal med yngsta dottern, lämnar återvinning på vägen
19.10 Hämtar upp danskompis 1
19.15 Hämtar upp danskompis 2
19.20 Levererar barn vid danslokal och kör åter mot Lund
19.30 Anländer till Max. Köper milkshake och skriver skräckroman
19.55 Avfärd mot brukshundsklubben
20.00 Hämtar äldsta dottern efter hundkurs
20.10 Lämnar av dotter hemma och fortsätter mot danslokal
20.20 Anländer till danslokal och skriver skräckroman.
20.35 Stoppar in yngsta dottern och danskompisar i bilen
20.40 Avlämnar danskompis2
20.45 Avlämnar danskompis 1
20.55 Anländer hemmet. Bäddar på soffan åt yngsta dottern (eftersom vi bygger om barnens rum)
21.10 Läser bok för yngsta dottern
21.20 Hjälper äldsta dottern med matteläxan
21.30 bloggar

Så oroa dig inte tjejen, det ordnar sig ska du se. Passa på att lata dig så länge du kan är mitt råd. Själv ska jag skriva lite mer skräckroman, tror jag.

3 kommentarer:

  1. A woman´s gotta do what a woman´s gotta do. Känner mig rätt duktig själv faktiskt.

    SvaraRadera
  2. WOW!!!! Jag blir alldeles matt bara jag läser det där schemat! Puh.... Fast jag känner igen mig, när mina barn var små hade jag det precis likadant och nu s här när jag tittar i backspegeln så undrar jag hur jag verkligen orkade??? Men det går ju för att man måste, och man älskar ju sina ungar... och så att man kan peta in lite skrivande däremellan är inte helt fel! :-)

    SvaraRadera