Privat på nätet?

Läser i dagens Sydsvenskan om ett ovanligt korkat Facebook-inlägg gjort av marknadschefen i handbollsklubben H43 angående artisten Swingfly som gick till final i Melodifestivalen. Det finns mycket att förundras över i detta. För det första är förstås uttalandet i sig rätt intressant:

1. Tänk att rasister fortfarande går på den lätte med: "jag ska flytta till ett land där dom inte tar emot invandrare".
2. Fint att han på ett så naturligt sätt får ihop förakt för både svarta och överviktiga i en och samma mening.
3. Spännande att han för fram bristande kunskaper i svenska som ett problem. Det kan man annars tycka är mindre viktigt för ett svenskt bidrag i den tyska finalen. Där är det ju ändå ingen som förstår svenska.

Men utöver detta kan man också förundras över hur ny teknik och människans tänkande inte alltid går riktigt i takt. I artikeln försvarar sig marknadschefen med att det här minsann var på hans privata Facebook-sida (dock helt öppen även för icke-vänner) och därför: a, inte är nåt som journalisten har med att göra b, inte har någon koppling till hans arbete i H43 - vars värdegrund fördömer rasism och annan diskriminering.

Som copywriter lär man sig att alltid tänka igenom "VTG" innan man skriver en reklamtext. Det vill säga vad jag vill att mottagaren ska Veta, Tycka och Göra efter att ha läst min text. Det måste jag eftersom så fort jag gör en text om en produkt offentlig så påverkar den bilden av varumärket. Och exakt likadant fungerar det på nätet. Det som läggs upp på bloggar, i forum och på öppna sidor på Facebook är också offentliga texter som påverkar avsändarens varumärke. Och ändå kan vi gång på gång läsa om människor som råkat illa ut efter att ha skrivit illa genomtänkta (eller väl genomtänkta, men illa lämpade) saker på nätet.

Kanske kan man vara frestad att tänka: men det är ändå ingen som läser min blogg. Eller det är ju bara mina 300 vänner som kommer åt min Facebook. Eller vad jag tycker om invandrare har inte min arbetsgivare med att göra. Men rätt som det är kommer en potentiell eller nuvarande arbetsgivare, en drömdejt eller en förläggare som funderara på att ge ut din roman att göra en sökning eller höra någon av dina 300 vänner berätta om ditt inlägg på Facebook. Och då kommer den personen att strunta i om du skrev dina texter som privatperson eller inte. Den VTG du förmedlar kommer att påverka ditt varumärke lik förbaskat.

Alltså, slutsaten man kan dra av detta är: måste du nödvändigtvis säga något riktigt dumt, gör som Madickens lillasyster Lisabet och säg det i garderoben istället. Det borde nog H43:s sannolikt snart före detta marknadschef ha gjort.