Det går fort i hockey

Den gångna veckan måste vara en av den mest händelserika jag någonsin varit med om. Först bokmässan, med tillräckligt med upplevelser för att spränga hjärnan på vem som helst. Och dessutom den första offentliga tillställningen där jag kände mig som en författare på riktigt, åtminstone nästan. Och sedan på måndagen mötet med Thomas Öberg ... nej, jag ska inte tjata mer om det, jag lovar. Men det kändes som en logisk och underbar fortsättning på bokmässebubblan, att få presentera mig som författare ytterligare en gång - och det för min stora idol.

Men inte nog med det, på tisdagen ringde Folkuniversitetet och frågade om jag ville hålla en skrivkurs hos dom, efter tips från Karin Tidbeck. I torsdags träffade jag dom och nu är det klart. Jag ska bli skrivlärare. I slutet av oktober. För kursen "Kriminalroman och thriller". Med folk som betalar pengar för att jag ska lära dom skriva. Mycket märkligt. Och roligt. Och en aning läskigt. Nej förresten, mer än en aning läskigt. Jätteläskigt. Fast jag har ju jobbat som lärare förut, så det går nog bra. Hoppas jag.

Efter allt detta roliga och snurriga ska det bli skönt att komma iväg ett tag. På onsdag åker jag och maken på några barn- och hundfria semesterdagar hit:

Det ska bli mäkta trevligt. Inte minst det här:

Inga plikter. Inga krav. Inget nätverkande. Ingen uppkoppling. Bara en god bok och kanske en dålig film. Och människor som kommer med mat på en bricka. Det blir bra.