Dags att sluta skämmas

Nu när jag hunnit smälta min antagning en smula och börjar förstå att detta faktiskt är på riktigt inser jag också att det är dags att omvärdera mina skrivarrutiner.

Fram till nu har jag, omedvetet eller inte, delat in mitt skrivande i två typer; officiellt skrivande och smygskrivande. Det officiella skrivandet, med uppdragsgivare, deadline och mot ekonomisk ersättning, har skett inför öppen ridå och under normal kontorstid, eller i förekommande fall under parollen "Nu får du ta hand om ungarna för jag måste faktiskt jobba ikväll".

Mitt egna skrivande däremot har jag inte låtit ta plats på samma sätt, inte inför mig själv och absolut inte inför andra. Att ägna så absurt mycket tid åt något som ingen frågar efter, ingen betalar för och ingen vet om det är något att ha är sanningen att säga lite skämsigt - det har jag tyckt i alla fall. Alltså har min debutroman skrivits på undantag, på tider när ingen behöver märka att jag skriver. Som efter läggdags, utanför danslokaler i väntan på att barn ska skjutsas hem och på pendeltåget på väg hem från jobbet. Ja, till och med under dammsugning, enligt principen "skriva tre meningar i huvudet, stänga av dammsugaren och skriva in dom, sätta på dammsugaren och skriva tre nya meningar i huvudet."

Men nu får det bli slut med det. Nu har ju mitt romanskrivande plötsligt också en uppdragsgivare och deadlines. Alltså är det dags att sluta skämmas och börja låta historierna ta plats, även innan klockan tio på kvällen. Samtidigt är ju tyvärr antagning av en debutroman ungefär samma sak som att vinna för mycket och för lite pengar på triss. Alldeles för lite pengar för att man ska kunna gå in till chefen och ge fingret (vilket i mitt fall dessutom vore väldigt fånigt eftersom det är jag som är min chef) och samtidigt för mycket för att bara kunna ta vinsten i lotter och gå vidare med sitt liv precis som förut.

Att kunna sluta med reklamskrivandet är alltså än så länge en avlägsen utopi, men att inleda arbetsdagarna med minst en timmes skrivtid på lokal är ambitionen från och med nu. Redan i morgon bitti börjar jag och möter upp min kära skrivkompis Nene Ormes för ett kreativt morgonpass på Melvins café.