onsdag 3 oktober 2012

Kapitel 5: De surrealistiska ögonblicken

Det måste vara så att bokmässan är en magisk plats. Och då menar jag inte på det där "oh, så trevligt. Det här var ju helt maagiskt"-sättet, utan på riktigt. För mitt i bokmässe-kaoset, bland alla tiotusentals människor händer mycket underliga saker ibland.

Som när man står i toakön och tänker på den där boken man hade lovat signera åt någon och lägga undan i montern och den personen kommer ut från toaletten två sekunder senare. Eller när man träffar en gammal kollega i hissen till ICA Focus, en kollega som man inte har sett på femton år. Eller att man har tänkt att stämma träff med en nuvarande kollega någon gång under dagen och ens kompis (som aldrig träffat kollegan) går lite före och väljer att sätta sig bredvid kollegan på morgonens första seminarium.

Men av alla konstiga ögonblick under bokmässan tar de här ändå priset (igen, utan inbördes ordning):

1, Får "Fallvatten" signerad av Mikael Niemi och säger: "Ser verkligen fram emot den här. Jag skriver skräck själv så katastrofroman ligger ju inte så långt ifrån." Mikael Niemi tittar på min namnbricka och säger: "Jenny Milewski, ja. Det är ju du som har skrivit den där blodiga, i Stockholmsmiljö, va? Den har man ju hört talas om. Den ska jag köpa!"

2, Dansar till DJ:n Tobias Dödselectro på Telegrams fest (i säkert fyra minuter) och väcker omedelbar uppståndelse. Christer Lundberg kan inte sluta prata om det dagen därpå. Vet fortfarande inte om det var för att jag dansade bra eller dåligt. Eller bara för att folk tror att människor med jumperset inte kan dansa techno.

3, Får "Dark matter" signerad av Michelle Paver och berättar att jag tänker ta med hennes bok som "recommended reading" till mitt skräckseminarium nästa dag. Michelle Paver svarar: "Oh yes, I saw that seminar in the program. I'm so annoyed I have to fly back tonight, I really wanted to go. Even though I wouldn't have understood much." Detta av författaren till en av de bästa skräckromaner jag någonsin läst! Kan förstås ha varit en lögn, men en ytterst fin lögn i så fall.

4, Dricker bubbel tillsammans med bland andra författarkollegorna Cecilia Gyllenhammar och Lina Forss i baren högst upp i Gothia Towers och berättar att jag hängt med en 13 år yngre finsk skräckförfattare på Börsen. Förvirrad tystnad uppstår. Jag förstår ingenting och känner mig oerhört generad - innan jag inser att de andra tror att jag är 30. Roligt, men fullständigt obegripligt.

5, Står på ett bokbloggsmingel och pratar om språkundervisningen i min dotters skola med Anders de la Motte och hans fru (eftersom hon har jobbat där). Inte så underligt i sig kanske, men på bokmässan? Borde vi inte ha pratat om hans böcker istället? Jag får be om ursäkt nästa gång jag träffar honom på Kajgatan 34 i Lomma - vi brukar båda sitta och skriva där ibland.

6, Ser Lotta Olsson på DN i Speakers Lounge och kastar mig fram för att tacka för den fina recensionen av Skalpelldansen (trots att jag vet vilket etikettsbrott det är - sorry, jag blev bara så exhalterad). Hon berättar då att hon rekommenderat böcker i DN:s monter två mornar i rad - och att min bok var med! Och jag och Nene som hade tänkt att gå dit, men inte hann i tid. Attans.

Och slutligen, den här bilden som jag hittade på Instagram. Inlägget innan handlade om att hon hade fått Dandy signerad av Guillou. Surrealistiskt var ordet, sa Bull.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar