Bokmässan, mon amour

Så var det snart dags igen för den årliga färden till Göteborg och Bokmässan. Det är tredje året i rad nu och för varje år har jag fördjupat min relation till denna monsterhändelse ytterligare en bit.

Första året var jag en förvirrad nybörjare, en beundrare på distans som bara några månader tidigare för första gången hade skickat ett manus till förlag. Jag åkte dit ensam, kände ingen förutom min moster och använde seminariekortet som utväg när allt blev för mycket. Men hade ganska trevligt ändå faktiskt.

Förra året var en kort men intensiv affär på bara några timmar. Den inleddes med en träff med skrivarkollegor, fortsatte med signering hos John Ajvide Lindqvist och mitt allra första möte med bästa Nene Ormes och avslutades med inbokade möten med två olika förläggare för att diskutera eventuell utgivning av mitt manus. Just de mötena ledde inte till så mycket skulle det visa sig, men det året kände jag mig ändå betydligt mer hemma på mässan,. Även om bekräftelsen på att min kärlek var besvarad ännu saknades.

Och nu är det alltså dags att fördjupa min relation till bokmässan ytterligare. I år har jag sällskap till mässan av ett gäng bokklubbskollegor, jag har en lång lista på folk jag lärt känna och lovat säga hej till och sist men inte minst, det finns en monter, Telegram Förlags, där jag faktiskt hör hemma.

Och nästa år, då jäklar. Då har jag en bok ute och då gifter vi oss på riktigt, jag och Bokmässan.