Det är bestämt nu. Egentligen har det varit bestämt i nån vecka, men det kan ändå vara värt ett officiellt tillkännagivande tycker jag. Så, mina damer och herrejävlar, en fanfar för min debutroman ....
SKALPELLDANSEN
Japp, så blev det, efter fem år har min historia hittat sin slutliga titel. Men det tog ett tag att komma dit. Den första versionen jag skickade till förlag hette "Horror vacui". Det betyder 'rädsla för tomrum' och var hämtat från ett resonemang om ondska som förs mellan två av karaktärerna i boken. Begreppet gillar jag fortfarande, men som titel, kanske inte, insåg jag efter att ha känt mig lite fånig varje gång jag berättade den för någon.
Så till andra utskicket ändrade jag titeln till "Tomrum", betydligt bättre tyckte jag själv. Men inte tillräckligt otäckt tyckte Annika på förlaget och bad mig hitta på en ny. "Den finns där inne i manuset någonstans, du måste bara gräva upp den", sa hon till mig. Och jag försökte. Hittade på en massa titlar som jag satte på fejkade omslag och testade på mina kollegor Hanna och Christine (som båda läst manuset). Och fick domen "hopplöst klyschiga" om allihop. Tills Christine kom med den förlösande repliken:
"Men titlarna på Jonas böcker är ju jättebra, varför hittar du inte på något sånt?"
Jonas är alltså huvudpersonen i min bok, en författare som skriver mycket våldsamma romaner om en sadistisk seriemördare, med titlar som "Ärrvävnad", "Missfostret" ... och "Skalpelldansen" . Och så blev det, jag snodde helt enkelt titeln på min huvudpersons debutroman och gjorde den till titeln på min egen. För protestera lär han ju knappast.
Nu är Annika nöjd och jag också. Mycket. Titeln symboliserar boken på många sätt (som jag inte tänker avslöja nu) och dessutom verkar den vara precis det min förläggare efterfrågade - otäck. Folks reaktion när jag berättar titeln blir i förbluffande många fall: "Hu, det låter läskigt". Och det är ju liksom meningen.
Så nu ligger den här hemma i väntan på höstens redigeringsomgångar. Min roman "Skalpelldansen". Gulle dig.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - utmärkt titel!
SvaraRadera