Det här är värt att dö för ...

... för att citera en Veronica Maggio-text. Nja, kanske inte riktigt - men nog var det fantastiskt, obeskrivligt roligt att vara på bokmässa igen. Jag är fortfarande helt snurrig av alla upplevelser och möten och kan inte riktigt fatta att så mycket kan hända på bara två dagar. Som vanligt var jag urusel på att ta bilder, men här är ett försök att sammanfatta några av bokmässans höjdpunkter i ord och ett par dåliga bilder - utan inbördes rangordning.

1. Bilresan dit.
Ja, själva bilresan var väl som bilresor är mest och började ruskigt tidigt. Men under bilresan hade jag högläsning av de första kapitlen i "Skalpelldansen" för mina bokklubbskamrater. Det var första gången jag läste högt "offentligt" och det var en märklig känsla. Att läsa sin egen text omgiven av folk som lyssnar andäktigt och skapar sina egna bilder av det jag hittat på, det är mäktigt. Dock fick jag sluta mitt i när vi kom in i Göteborg för att vi inte skulle köra fel och hamna på Hisingen. Vilket vi naturligtvis gjorde ändå.

2. Förlaget.
Ja, det var coolt förstås, att få gå till Telegrams monter och heja på Annika, Per och Calle som en i gänget. Möjligen något mindre coolt är att jag efter en förläggare-debutantpratstund ser ytterligare manusomskrivningar i min nära framtid. Men det är bara att bita ihop och spotta i nävarna, jag vet ju att det är för mitt eget bästa och det är fantastiskt att det finns människor som lägger ner så mycket jobb på min historia.

3. Författarsigneringar.
Bokmässan är ju ett tillfälle att köpa böcker till bra pris, i största allmänhet. Men för mig är signerade böcker själva poängen med att köpa på mässan - och dessutom ett bra tillfälle att nätverka med andra författare och klämma in ett "jag skriver också, debuterar nästa år faktiskt" där tillfälle yppar sig. Det här året gynnade jag bokförsäljningen för bland andra Elias Palm, rättsläkare i Lund som debuterade förra året med "Corpus Delicti" (för en sån som mig är det aldrig fel att nätverka med rättsläkare) och Anders de La Motte som vann pris för sin debut "Geim". Han bor bara ett par kilometer hemifrån mig och lovade dyrt och heligt att han skulle köpa min bok nästa år.

Men trevligast av alla var ändå den här kvinnan:

Sofia Nordin känner min kompis Karin Tidbeck. Hon har skrivit flera böcker och har precis kommit ut med "Gå trasig, Gå hel" på Norstedts. Jag hoppas att den blir mycket framgångsrik. Trevliga människor ska bli framgångsrika, tycker jag.

4. Cirkeln-fans
Under Eurocon innan sommaren hade jag förmånen att få lära känna Sara Bergmark Elfgren som tillsammans med Mats Strandberg skrivit den abnormt framgångsrika ungdomsromanen "Cirkeln" som hittills sålts till 20 länder och ska bli film. Nu på bokmässan fick jag träffa Mats också, mycket trevlig kille och från Fagersta dessutom. Mats och Sara sprang omkring som galna råttor på mässan mellan intervjuer, signeringar och seminuarier och som hang around var det fantastiskt att få se alla supernervösa tonårstjejer som med blossande kinder fick träffa sina idoler. Bättre betalt för allt slit framför datorn kan man knappast tänka sig.

Mats och Sara i Aftonbladets monter

5. Sara
Jo, Sara Bergmark får en egen punkt också, det måste hon. Trots all stress och alla som ryckte i henne tog Sara sig tid  att presentera mig för folk som hon tyckte att jag skulle presenteras för. Bland annat på ett mingel för för svenska bokbloggare, en riktig maktfaktor i dagens litteratursverige. Tack Sara, jag är rörd över din omtanke!

6.  Moon Thai Kitchen
Lördagskvällen tillbringades med tre Annor och en Tina på en fantastisk thairestaurang på Storgatan. Moon Thai Kitchen är nästan ofattbart kitchigt inrett med bambuväggar och färgade lyktor överallt, har inplastade menyer med priser i både baht och kronor och fantastisk mat dessutom. Kan varmt rekommenderas!

7.  Nathan Larson

Mässans mesta kändisfaktor (i alla fall för mig som struntar i Maria Montazami) stod Nina Perssons man, punkrockikonen Nathan Larson för. Han debuterar på svenska i höst med "Dewey Decimal", en mycket hårdkokt historia om en hitman utan minne i ett framtida ödelagt New York. Han intervjuades av Andres Lokko (för ytterligare kändisfaktor) och verkar vara en sympatisk man som var mycket generad över att han hade fått sin debutroman antagen direkt utan att ens behöva skriva om den särskilt mycket. Mitt nya skamlöst nätverkande jag fick en bok signerad och berättade även för honom om "The Scalpel Dance". "Wow, that is so cool" sa han, kanske bara av amerikansk artighet - men det skiter jag i.

 8. Karin och Karin
Trots att jag lyckats övervinna mig själv med åren tycker jag fortfarande att det är rätt jobbigt att vara trevlig och framåt med folk jag inte känner. Därför är det skönt att få hänga med folk man redan känner emellanåt. Förutom bokklubbsdamerna och Sara  fanns lyckligtvis fina Karin Waller och Karin Tidbeck där att rädda sig undan bokmässehetsen tillsammans med. Det var bara Nene som fattades och saknades.

Ingen inbördes ordning skrev jag, men en sista sak tänker jag ändå utnämna till bokmässans absoluta höjdpunkt och det är ... tada:

9. Pia Printz
Pia Printz hette en gång Pia Grahn och gick i samma gymnasieskola som jag. Efter ett gäng år som journalist startade hon häromåret ett eget förlag , Printz Publishing. Hon köpte helt enkelt rättigheterna till en bok hon gillade, översatte den själv och gav ut den. Boken var "En dag" av David Nicholls  och blev helt otippat en fantastisk succé. En riktig askungesaga, med andra ord - om en mycket modig kvinna.

På mässan stod jag och Pia och pratade i hennes monter och berömde varandra för hur duktiga vi är (så där som man faktiskt måste få göra ibland). Pia frågade vad min bok handlar om varefter följande dialog utspelade sig:

Jag: "Jo, den handlar om en författare som har en väldigt otäck romankaraktär som tortyrmördar tonårsflickor i..."
 Pia:  "Nämen, det känner jag igen, det här har jag läst."
 Jag: "Jag vet, det kanske inte är världens mest originella historia, men ..."
Pia: "Nej, jag menar att jag har läst ditt manus. När jag praktiserade på Damm. De flesta läser man bara ett par sidor i, men ditt kunde jag inte sluta läsa. Men det var alldeles för otäckt för mig så jag lämnade över det till dom andra och sa att de skulle läsa ordentligt. För att det var så bra."

Är inte världen underlig, så säg.

När jag läser igenom inlägget inser jag hur fullkomligt odrägligt positiv jag låter. Men det var faktiskt precis så trevligt på bokmässan i år. Och förhoppningsvis blir den ännu bättre nästa år, när jag möjligen får en chans att stå på andra sidan signeringsbordet.