fredag 9 december 2011

Alla fräna ord är inte bra

Det är lite tyst här inne just nu, vilket beror på tre flerstaviga ord; Å-R-S-R-E-D-O-V-I-S-N-I-N-G, S-L-U-T-R-E-D-I-G-E-R-I-N-G samt M-Y-K-O-P-L-A-S-M-A.

De två första är inte så mycket att orda om, årsredovisningsskrivandet är ett uppdrag som alltid ligger så här års och slutredigeringen är ju i ett gott syfte. Men mykoplasma ... Jag är ju som bekant en ordnörd och maken till häftigt ord får man väl leta efter. Ser ganska tufft ut också:


Men inuti en åttaåring, som nu har fått vara hemma från skolan i två veckor ... not so much. Särskilt inte i kombination med de två första orden. Nån skrev på Facebook att det i alla fall är bättre än ektoplasma. Men det vete sjutton om jag håller med. Lite sånt här ur näsan på lilltjejen hade ju varit riktigt spännande.


 För övrigt så kom vårkatalogen till slut och debutantporträttet blev bra. Och jag har fått ett mycket trevligt besked som innebär ytterligare en debut nästa år. Men mer om det lite senare.



lördag 3 december 2011

Debutant på riktigt!

Igår kom den, Svensk Bokhandels vårkatalog där jag och min skalpelldans för första gången visas upp för världen (eller åtminstone för svenska bokbranschen). Till min brevlåda kom den dock, till min stora förtrytelse, icke. Hela förmiddagen gick jag och vankade i väntan på postbilen, helt i onödan. Och eftersom debutantporträtten inte läggs upp på nätet förrän om mycket länge, så fanns det ingenting att göra. Jag får helt enkelt ge mig till tåls tills ikväll när snälla Nene och Karin lovat ta med sig SF-bokhandelns ex till Krämers eggnog-party. För dom fick minsann sin. Orättvist.

Förlagets annons, med omslag och allt, finns däremot på nätet, närmare bestämt här. Och här:

torsdag 1 december 2011

Bättre sent än aldrig?

Våren 2009 skickade jag för första gången mitt romanmanus till förlag. Sju stycken närmare bestämt. Det resulterade efter några månader i standardrefuseringar från två och lektörsutlåtanden med önskemål om omskrivningar från tre. Skrev om gjorde jag och skickade in igen och igen och något år senare skickade jag också till ett alldeles nystartat förlag som hette Telegram och resten är, som det heter, historia.

Men från två av förlagen i den där första vändan fick jag alltså inget besked alls. Döm om min förvåning när det idag dimper ner ett mail från ett av dom med en ursäkt för att det tagit så lång tid samt en standardrefusering av typen "... på grund av det stora antal manus som skickas till oss har vi ingen möjlighet att ge individuella omdömen". Ni kan säkert tänka er att det kändes rätt bra att skicka det här mailet tillbaka:


Hej!

Ja, nästan tre år är ju ganska lång tid, så jag antar att ni har en hel del manus att gå igenom just nu. Faktum är att min roman, i mycket omskriven form och under namnet "Skalpelldansen", kommer ut på Telegram Förlag i april nästa år. Men tack ändå för beskedet.

Hälsningar

Jenny Milewsk
i

Jag tänker nu bjuda på ett gratisråd  från före detta marknadsstrategikonsulten Jenny Milewski till Bokförlaget Bra Böcker: Om man på sin hemsida utlovar att ge besked om manus inom 3-4 månader, gör då det. På något sätt. Låt åtminstone någons tonårsbarn få lite betalt för att skicka ut massmail med texten "Sorry, det har kört ihop sig lite och vi har därför slängt in alla manus i städskrubben och gömt nyckeln. Så räkna inte med oss de närmaste tre åren, är du snäll."

Om det av någon outgrundlig anledning inte skulle vara möjligt, så låt det åtminstone vara och hoppas att folk glömmer bort det så småningom. Skicka för guds skull inte ut mail tre år senare och påminn dom om eländet. Väck inte den björn som sover, ni vet.

Måste dock tillägga att jag fick ett mycket trevligt mail tillbaka med gratulationer och ett lycka till med bokutgivningen. Så all heder till Christin på Bra Böcker som gjorde sitt bästa för att väga upp ett uselt varumärkesstrategiskt beslut. Dessutom kan dom ju trösta sig med att åtminstone vara snabbare än Ordfront.