torsdag 14 februari 2013

They tried to make me go to rehab ...

Det är märkligt det här med utbrändhet, eller utmattningssyndrom som min officiella diagnos lyder. Trots att jag känner en hel hord människor som gått igenom det, och trots att jag själv till och med skrivit artiklar om det till landstingets medborgartidning så har jag nog aldrig riktigt fattat vad det innebär. Jag har hört vänner som utan problem kunnat jobba 80 timmar i veckan berätta hur de efter väggen haft som dagsprojekt att plocka ur diskmaskinen och tänkt att det var symboliskt menat. För riktigt så illa kunde det väl ändå inte bli.

Men jag vet bättre nu.

I början av min sjukskrivning hade jag mycket svårt att acceptera sakernas tillstånd. Tänkte att jag kunde vara utbränd lite i smyg. Jag hade ju lagt ner jobbet och skjutit upp boken och om jag sov en stund på dagen så kunde jag nog ändå åka och storhandla, skjutsa till judotävlingen och tacka ja till den där lilla tillställningen jag så gärna ville gå på. Visserligen fick jag betala efter varje gång, vaknade halv fem och hade så ont i kroppen att jag ville gråta, men det kunde det väl vara värt, eller? Jag tog det ju faktiskt mycket, mycket lugnare än jag brukade.

Nej, nej, nej sa psykologen. Helt fel taktik. Du måste hitta en nivå du kan hålla hela tiden, låta hjärnan återhämta sig i lugn och ro utan att någonsin utmanas för mycket, annars trillar du tillbaka till ruta ett varenda gång. Eller som min vän Anne uttryckte det: "Att ha så tråkigt att man vill skrika rakt ut, det är enda sättet."

Så nu gör jag som de säger. Jag har reducerat min tillvaro till promenader och tupplurar framför skid-VM och gör mina sysslor i mycket långsamt tempo (det här blogginlägget kommer ta mig en halv dag att skriva). Att göra-listor gör jag fortfarande, men nu för att stoppa mig själv från att göra för mycket.  Hur det känns? Det känns för djävligt rent ut sagt. Hopplöst ibland, väldigt ensamt och fruktansvärt långtråkigt. Precis som det ska vara. Men jag har min hund som sällskap och jag har mina "begränsat kreativa, repetitiva aktiviteter inom patientens intresseområden, utförda i måttligt tempo." Japp, vi snackar handarbete.


Matelassering - mycket begränsat kreativt

Slutresultat = rehabgrytlappar

Mitt nästa projekt. För vem kan motstå ett äkta 70-talshandarbetskit från Konsum?