onsdag 31 oktober 2012

Happy Halloween!



Har firat dagen som sig bör, med att ge först ge skräcktips i Skånska Dagbladet tillsammans med tre andra läskiga brudar och sedan delta i skräckdagen under SF-bokhandelns femårsjubileum - stort grattis till Malmös bästa bokhandel. Det var också där jag fjäskade till mig detta tjusiga zombieporträtt tecknat av Jimmy Wallin på Apart Förlag. Äntligen, har längtat efter ett sånt i evigheter.

onsdag 10 oktober 2012

Skall du hänga med? Nja.

Bortsett från min kraftansträngning med bokmässerapporten är det glest på bloggen just nu. Och kommer så förbli ett tag, är jag rädd.

Det händer mycket saker nu. Roliga, fantastiska, obegripliga saker. Det börjar forma sig en ny tillvaro som sträcker sig betydligt längre än det tillfälliga besök som en debutroman innebär. Samtidigt som min vanliga, gamla tillvaro fortsätter som om ingenting hade hänt, utan att maka på sig det allra minsta för att ge plats för det nya.

För det mesta tar jag emot det som händer med nyfikenhet, tacksamhet och stor förväntan. Men ibland känner jag mest för att sjunga med i Bob hunds låt och gömma mig och mitt författarpersona i en garderob. Det är då jag inte bloggar. Det är då jag tittar på "Hela Sverige bakar" istället.


onsdag 3 oktober 2012

Kapitel 7: Böckerna

Och nu är äventyret alltså över och det enda som återstår är högen med böcker på vardagsrumsbordet. Förutom en bok var till barnen har jag som strikt regel att bara köpa signerade böcker av folk som jag har pratat med eller lyssnat till under mässan. Det här blev årets skörd:


Den mest rörande av signeringarna det här året måste vara Maj Sjöwalls. Hon orkade inte sitta och signera under mässan, men hade försignerat flera hundra exemplar av nyutgåvorna. Tack, Maj!


Men den snyggaste signeringen var definitivt den här. Kolla in! Lars Krantz som illustrerade min novell Död snö till Utopi magasin tecknade den här söta farbrorn i mitt ex av hans serieroman Dödvatten - på sju minuter blankt! Fullständigt obegripligt för någon som jag som knappt kan rita streckgubbar.


Så nu är den äntligen färdig, denna något överambitiösa mässrapport. Men det fick det vara värt, för det här äventyret vill jag komma ihåg länge. Bokmässan 2013 kommer att ha ett och annat att leva upp till, om man säger så.

Kapitel 6: Framträdandena


Men nu var jag ju faktiskt inte på Bokmässan bara för att skrota runt och titta på tanter. Jag skulle ju jobba också, gudbevars. Med två signeringar, hos SF-bokhandeln och förlaget, och ett seminarium. Jag hade blivit varnad för att man som debutant kan känna sig väldigt liten och betydelselös på mässan och jag hade därför satt upp ett i mina ögon realistiskt mål att 1, få signera minst en bok till en vilt främmande människa och 2, klara seminariet på söndagen utan att göra bort mig fullständigt.

Efter signeringarna, som överträffade målet med 100% alltså två böcker till vilt främmande människor och några till bekanta, var det dags för seminariet. Herregud, så nervös jag var. Och så stort det blev. Att först sitta i Speakers Lounge med Johanna Koljonen och Amanda Hellberg och prata ihop sig. Sedan skrida uppför rulltrappan till K-salarna och gå förbi kön (!) som stod och väntade utanför salen. Sätta sig på scenen, få en mygga runt öronen och en namnskylt på golvet och titta på alla människor som skulle lyssna på mig. Gulp.

Men det gick bra. Johanna är en fantastisk moderator och vi hade väldigt roligt där uppe på scen. Och att döma av vad diverse bokbloggare skrev efteråt så var det fler som hade roligt. De fyrtiofem minutrarna flög fram och plötsligt var det dags att skrida nerför rulltrappan igen, gå fram till det långa signeringsbordet med en ny skylt som det stod "Jenny Milewski" på, sätta sig på samma stol som Jonas Gardell suttit på dagen innan och ta itu med signeringskön. Kö! Säkert tvåhundra gånger kortare än Jonas Gardells kö, men ändå. Och i det ögonblicket kände jag mig inte det minsta liten och betydelselös. Bara mycket lycklig.

Liten debutant signerar på SF-bokhandeln


Twitterfeed inför seminariet
På scen från långt håll (snodd från någons instagram, glömt vem sorry)
På scen från närmare håll (foto Nene)

Signeringsskyltarna
Amanda ser snygg ut och jag signerar (också snodd från någon jag glömt vem)


Present från bokmässan. Moleskin!




Kapitel 5: De surrealistiska ögonblicken

Det måste vara så att bokmässan är en magisk plats. Och då menar jag inte på det där "oh, så trevligt. Det här var ju helt maagiskt"-sättet, utan på riktigt. För mitt i bokmässe-kaoset, bland alla tiotusentals människor händer mycket underliga saker ibland.

Som när man står i toakön och tänker på den där boken man hade lovat signera åt någon och lägga undan i montern och den personen kommer ut från toaletten två sekunder senare. Eller när man träffar en gammal kollega i hissen till ICA Focus, en kollega som man inte har sett på femton år. Eller att man har tänkt att stämma träff med en nuvarande kollega någon gång under dagen och ens kompis (som aldrig träffat kollegan) går lite före och väljer att sätta sig bredvid kollegan på morgonens första seminarium.

Men av alla konstiga ögonblick under bokmässan tar de här ändå priset (igen, utan inbördes ordning):

1, Får "Fallvatten" signerad av Mikael Niemi och säger: "Ser verkligen fram emot den här. Jag skriver skräck själv så katastrofroman ligger ju inte så långt ifrån." Mikael Niemi tittar på min namnbricka och säger: "Jenny Milewski, ja. Det är ju du som har skrivit den där blodiga, i Stockholmsmiljö, va? Den har man ju hört talas om. Den ska jag köpa!"

2, Dansar till DJ:n Tobias Dödselectro på Telegrams fest (i säkert fyra minuter) och väcker omedelbar uppståndelse. Christer Lundberg kan inte sluta prata om det dagen därpå. Vet fortfarande inte om det var för att jag dansade bra eller dåligt. Eller bara för att folk tror att människor med jumperset inte kan dansa techno.

3, Får "Dark matter" signerad av Michelle Paver och berättar att jag tänker ta med hennes bok som "recommended reading" till mitt skräckseminarium nästa dag. Michelle Paver svarar: "Oh yes, I saw that seminar in the program. I'm so annoyed I have to fly back tonight, I really wanted to go. Even though I wouldn't have understood much." Detta av författaren till en av de bästa skräckromaner jag någonsin läst! Kan förstås ha varit en lögn, men en ytterst fin lögn i så fall.

4, Dricker bubbel tillsammans med bland andra författarkollegorna Cecilia Gyllenhammar och Lina Forss i baren högst upp i Gothia Towers och berättar att jag hängt med en 13 år yngre finsk skräckförfattare på Börsen. Förvirrad tystnad uppstår. Jag förstår ingenting och känner mig oerhört generad - innan jag inser att de andra tror att jag är 30. Roligt, men fullständigt obegripligt.

5, Står på ett bokbloggsmingel och pratar om språkundervisningen i min dotters skola med Anders de la Motte och hans fru (eftersom hon har jobbat där). Inte så underligt i sig kanske, men på bokmässan? Borde vi inte ha pratat om hans böcker istället? Jag får be om ursäkt nästa gång jag träffar honom på Kajgatan 34 i Lomma - vi brukar båda sitta och skriva där ibland.

6, Ser Lotta Olsson på DN i Speakers Lounge och kastar mig fram för att tacka för den fina recensionen av Skalpelldansen (trots att jag vet vilket etikettsbrott det är - sorry, jag blev bara så exhalterad). Hon berättar då att hon rekommenderat böcker i DN:s monter två mornar i rad - och att min bok var med! Och jag och Nene som hade tänkt att gå dit, men inte hann i tid. Attans.

Och slutligen, den här bilden som jag hittade på Instagram. Inlägget innan handlade om att hon hade fått Dandy signerad av Guillou. Surrealistiskt var ordet, sa Bull.




Kapitel 4: Tanterna

Härmed utser jag officiellt 2012 till tanternas år på bokmässan i Göteborg. Åtminstone var det så för mig. De bästa seminarierna, de coolaste replikerna, de magiska ögonblicken när man vill skratta och gråta på samma gång - de tillhörde tanterna. Och jag har målbilden klar för mig de närmaste fyrtio åren.

Till de bästa tanterna på Bokmässan 2012 utser jag (utan inbördes ordning):

Ilon Wikland 82 år: "När jag var tre år blev jag skjuten av min morbror och fick flytta till farmor. Det var en fantastisk barndom."

Barbro Lindgren 75 år: "Jag är så slö så jag orkar aldrig hitta på något. Jag tar riktiga saker och snyggar till dom lite bara. Som med min ex-man Loranga. Fast girafferna hittade jag på. Barn gillar ju sånt."

Maj Sjöwall 77 år: "Det började med att vi åkte båt på Göta Kanal. Det fanns en amerikansk turist där som var alldeles för snygg och som Per tittade alldeles för mycket på, så då sa jag att henne mördar vi." (om idén till Roseanna, den första boken i Roman om ett brott-serien).

Till bonus-tanter utser jag också Vargbröder-författaren Michelle Paver och Jenny Lindh, som skriver bibliotekarie-spalten i DN. De är ju tekniskt sett inte tanter än - men kommer att bli fantastiska exemplar så småningom, det är jag säker på.

Men visst, det fanns mindre inspirerande tanter på mässan också. Jag nämner inga namn, men Augustprisbelönade tanter som snor talartid från sina panelkollegor till obegripliga rants om sin senaste bok och stirrar i taket när andra pratar hamnar inte på min lista, så det så.

Barbro Lindgren hos Rabén & Sjögren. Älsk!
Ilon Wikland i samtal med Mark Levengood. Älsk!

Michelle Paver pratar om research med Rickard Olsson. Älsk!
Jenny Lindh svarar på frågor i DN:s monter. Älsk!
Maj Sjöwall lyckades jag inte fotografera eftersom batteriet i mobilen tog slut. Men älsk på henne också.

Kapitel 3: Människorna

Före, under och efter bokmässan fylls Facebook, Twitter och bloggar av folk som ska/håller på att/återhämtar sig från att: stänga Park, dricka för mycket rödvin, mingla med kändisar mitt i natten, stirra avundsjukt på andra som minglar med kändisar mitt i natten och annat i liknande stil. Dock inte jag.

Inte för att jag ser ner på folk som stänger Park, för det gör jag inte. Inte för att jag inte gillar att mingla och träffa folk, för det gör jag. Utan mest för att jag festar så dåligt. Efter en enda kväll med för mycket alkohol, för lite sömn och den psykiska ansträngning det innebär att försöka föra konversationer med berusade människor är jag helt rökt i en vecka. Och eftersom jag är på bokmässan för att suga upp så mycket upplevelser jag bara kan så har jag inte råd med det, helt enkelt. Även om jag ibland drabbas av lätt ångest över det jag eventuellt missar, det erkänner jag.

Men trots bristande Park-tid har jag ändå träffat otroligt mycket trevliga människor under årets bokmässa, med mitt nyblivna författarskap som legitim ursäkt att inleda konversationer med kreti och pleti. Vissa var kära återseenden med gamla bekanta man aldrig stöter på annars, Som Åsa Schwarz, Caroline Jensen, Johan Theorin, folket på Kolik Förlag och inte minst skämttecknaren Hans Lindström som jag har som stående programpunkt att klappa på (Hans avskyr bokmässan och jag har lovat hans son som jag jobbar med att muntra upp honom lite varje år).

Andra var helt nya bekantskaper som jag förhoppningsvis kommer att möta igen, som den sjukt trevliga fantasyförfattaren Maria Turchaninoff som jag hade lyckan att få uppleva den mytomspunna buffén på Börsen med (ja, jag har fått ta Göteborgs borgmästare i hand under kristallkronor, pilutta er det har inte ni). Och hennes förlagskollega Kaj Korkea-Aho som jag kunde prata Fredagen den 13:e med, även det under kristallkronor (bara en sån sak).

Bokmässan 2012 blev också året när jag lärde känna mina trevliga förlagskollegor Cecilia Gyllenhammar och Christer Lundberg, bli döpt till Skräckflickan av samma Christer (vilket ju är väldigt fyndigt eftersom han debuterar med "Gräspojken" - ja, Christer är från Göteborg) och fick prata med bokbloggare som skrivit väldigt fint om Skalpelldansen, som Calliope Books och Pocketlover. Säkert har jag glömt en hel massa folk också, men det gör nog inget. De har säkert glömt mig också.

UPPDATERING:
Trots min käcka avslutning har jag lidit av svår ångest hela dagen över alla jag glömde i inlägget. Så Marcus Priftis, Henrik Tord, Niklas Orrenius, Pernilla Alm, Pia Printz, Anna Levahn, Christin Ljungqvist och alla ni andra: det var väldigt trevligt att träffa er också.

Johan Theorin i Bonniers monter

Christer signerar i Telegrams monter

Jag, Åsa Schwarz och Lena Karlin (foto Caroline Jensen)
Christer och Cecilia på signeringsutflykt i Kungsbacka (bild Annika Seward)
Maria Turchaninoff med kristallkrona i kön till buffén på Börsen - som visade sig bestå till 80% av rå fisk

Fler kristallkronor, Kaj samt okänd suddig finsk man. Ett strålande foto, verkligen

tisdag 2 oktober 2012

Kapitel 2: Excel-arket

Efter fyra års bokmässebesökande har jag lärt mig att nyckeln till en bokmässeupplevelse utan mental härdsmälta stavas P-L-A-N-E-R-I-N-G. I år hade jag gjort ett tjusigt exceldokument i A3-format (mässplaneraren på Bokmässans hemsida blev jag aldrig kompis med) med alla seminarier jag inte ville missa, alla signeringar jag ville stå i kö till, alla människor jag ville träffa, alla kompisars programpunkter och förstås inte minst mina egna.

Det väckte en del uppmärksamhet på mässan, mitt schema. Och en del avundsjuka. En kvinna bredvid mig på Maj Sjöwall-seminariet bad till och med att få fotografera av det. Min förläggare föreslog att jag till nästa år borde göra mitt program offentligt och skaffa followers. The guided tour of the bokmässa, liksom. Tja, varför inte? Men det roligaste med alltihop är ändå att alla nu verkar tro att jag är en mycket strukturerad person. Ha! Kom hit och titta i min garderob, säger jag bara.

Före
Efter

Sagan om Bokmässan kapitel 1: Vännerna

Mitt första tips för en riktigt lyckad bokmässa är att dela den med människor man tycker mycket om. Mässan kan vara en omtumlande, förvirrande och ibland nästan skrämmande plats och vikten av vänner att slappna av med, skratta ihop med och i förekommande fall fnissa elakt åt folk som förtjänar det med kan inte överskattas.

I år var bokmässan dessutom extra högtidlig för oss alla. Nene Ormes hade sin andra roman Särskild att lansera, Karin Tidbeck sin romandebut Amatka, Lisa Sjöblom sin andra bilderbok Leta loppan och Karin Waller hade ett seminarium om Urban Fantasy att hålla (tillsammans med Nene). Och Sara Bergmark och Mats Strandberg sprang förstås omkring som skållade råttor som vanligt.

Jag och Nene, min rumskompis, personliga stylist och ständiga stöd i tillvaron (bild snodd från Nenes instagram).
Karin Tibeck blir överöst med beröm från sin förläggare i Bonniers monter. "En ny Kallocain" och "kanske den mest intressanta romanen som ges ut i år" är ju inte så pjåkigt.
Sara och Mats under en av få pauser under mässan. En hel halvtimme hann vi hänga i Speakers Lounge.

Världens trevligaste bokhandelschef Karin tillsammans med Maria Turchaninoff

Bokmässan 2012: en saga i sju kapitel

Så var det över, det största äventyret hittills under min korta författarkarriär. Redan förra året skrev jag det här überentusiastiska inlägget om det årets bokmässa - och som ni kanske minns från det här inlägget förra veckan var mina förväntningar minst sagt höga. Men ändå ... så fantastiska, otroliga, magiska fyra dagar kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få.

Trots att jag fortfarande lider av svår boksmälla, eller bokmässlingen som Mats Strandberg kallar det, tänkte jag ändå försöka sammanfatta mina intryck i några bokmässerelaterade inlägg på skilda teman - och samtidigt ge mina bästa tips till en riktigt lyckad bokmässa. Så bear with me - bokmässefrossan inleds inom kort.