onsdag 21 november 2012

Ett öppet brev till mig själv

Det här inlägget vill jag rikta till mitt yngre jag, hon som så ofta kände sig slapp och oföretagsam och som undrade om hon någonsin skulle klara av vuxenlivet.

Kära Jenny, om tjugo år kommer en vanlig onsdagkväll i ditt liv att se ut så här:

17.25 Anländer hemmet efter en lång arbetsdag
17.50 Middagen står på bordet
18.15 Avfärd mot Lund och hundkurs för äldsta dottern
18.40 Åter i hemmet. Diskar och samlar ihop återvinning
19.05 Avfärd mot danslokal med yngsta dottern, lämnar återvinning på vägen
19.10 Hämtar upp danskompis 1
19.15 Hämtar upp danskompis 2
19.20 Levererar barn vid danslokal och kör åter mot Lund
19.30 Anländer till Max. Köper milkshake och skriver skräckroman
19.55 Avfärd mot brukshundsklubben
20.00 Hämtar äldsta dottern efter hundkurs
20.10 Lämnar av dotter hemma och fortsätter mot danslokal
20.20 Anländer till danslokal och skriver skräckroman.
20.35 Stoppar in yngsta dottern och danskompisar i bilen
20.40 Avlämnar danskompis2
20.45 Avlämnar danskompis 1
20.55 Anländer hemmet. Bäddar på soffan åt yngsta dottern (eftersom vi bygger om barnens rum)
21.10 Läser bok för yngsta dottern
21.20 Hjälper äldsta dottern med matteläxan
21.30 bloggar

Så oroa dig inte tjejen, det ordnar sig ska du se. Passa på att lata dig så länge du kan är mitt råd. Själv ska jag skriva lite mer skräckroman, tror jag.

fredag 16 november 2012

Listad!

Lotta Olsson på DN har sammanställt sin lista från bokmässan över årets bästa deckare. Även om jag inte helt kan sympatisera med genreklassificeringen så är jag naturligtvis grymt stolt. Bara att få komma på samma lista som min idol Val McDermid - det är stort det.

Tuff deckartant som skriver sällsynt läskiga böcker. Du som inte läst till exempel "Och sjöjungfrun sjöng sin sång", "Under ingrodda ärr" och "Imitatören" - gör det.

onsdag 31 oktober 2012

Happy Halloween!



Har firat dagen som sig bör, med att ge först ge skräcktips i Skånska Dagbladet tillsammans med tre andra läskiga brudar och sedan delta i skräckdagen under SF-bokhandelns femårsjubileum - stort grattis till Malmös bästa bokhandel. Det var också där jag fjäskade till mig detta tjusiga zombieporträtt tecknat av Jimmy Wallin på Apart Förlag. Äntligen, har längtat efter ett sånt i evigheter.

onsdag 10 oktober 2012

Skall du hänga med? Nja.

Bortsett från min kraftansträngning med bokmässerapporten är det glest på bloggen just nu. Och kommer så förbli ett tag, är jag rädd.

Det händer mycket saker nu. Roliga, fantastiska, obegripliga saker. Det börjar forma sig en ny tillvaro som sträcker sig betydligt längre än det tillfälliga besök som en debutroman innebär. Samtidigt som min vanliga, gamla tillvaro fortsätter som om ingenting hade hänt, utan att maka på sig det allra minsta för att ge plats för det nya.

För det mesta tar jag emot det som händer med nyfikenhet, tacksamhet och stor förväntan. Men ibland känner jag mest för att sjunga med i Bob hunds låt och gömma mig och mitt författarpersona i en garderob. Det är då jag inte bloggar. Det är då jag tittar på "Hela Sverige bakar" istället.


onsdag 3 oktober 2012

Kapitel 7: Böckerna

Och nu är äventyret alltså över och det enda som återstår är högen med böcker på vardagsrumsbordet. Förutom en bok var till barnen har jag som strikt regel att bara köpa signerade böcker av folk som jag har pratat med eller lyssnat till under mässan. Det här blev årets skörd:


Den mest rörande av signeringarna det här året måste vara Maj Sjöwalls. Hon orkade inte sitta och signera under mässan, men hade försignerat flera hundra exemplar av nyutgåvorna. Tack, Maj!


Men den snyggaste signeringen var definitivt den här. Kolla in! Lars Krantz som illustrerade min novell Död snö till Utopi magasin tecknade den här söta farbrorn i mitt ex av hans serieroman Dödvatten - på sju minuter blankt! Fullständigt obegripligt för någon som jag som knappt kan rita streckgubbar.


Så nu är den äntligen färdig, denna något överambitiösa mässrapport. Men det fick det vara värt, för det här äventyret vill jag komma ihåg länge. Bokmässan 2013 kommer att ha ett och annat att leva upp till, om man säger så.

Kapitel 6: Framträdandena


Men nu var jag ju faktiskt inte på Bokmässan bara för att skrota runt och titta på tanter. Jag skulle ju jobba också, gudbevars. Med två signeringar, hos SF-bokhandeln och förlaget, och ett seminarium. Jag hade blivit varnad för att man som debutant kan känna sig väldigt liten och betydelselös på mässan och jag hade därför satt upp ett i mina ögon realistiskt mål att 1, få signera minst en bok till en vilt främmande människa och 2, klara seminariet på söndagen utan att göra bort mig fullständigt.

Efter signeringarna, som överträffade målet med 100% alltså två böcker till vilt främmande människor och några till bekanta, var det dags för seminariet. Herregud, så nervös jag var. Och så stort det blev. Att först sitta i Speakers Lounge med Johanna Koljonen och Amanda Hellberg och prata ihop sig. Sedan skrida uppför rulltrappan till K-salarna och gå förbi kön (!) som stod och väntade utanför salen. Sätta sig på scenen, få en mygga runt öronen och en namnskylt på golvet och titta på alla människor som skulle lyssna på mig. Gulp.

Men det gick bra. Johanna är en fantastisk moderator och vi hade väldigt roligt där uppe på scen. Och att döma av vad diverse bokbloggare skrev efteråt så var det fler som hade roligt. De fyrtiofem minutrarna flög fram och plötsligt var det dags att skrida nerför rulltrappan igen, gå fram till det långa signeringsbordet med en ny skylt som det stod "Jenny Milewski" på, sätta sig på samma stol som Jonas Gardell suttit på dagen innan och ta itu med signeringskön. Kö! Säkert tvåhundra gånger kortare än Jonas Gardells kö, men ändå. Och i det ögonblicket kände jag mig inte det minsta liten och betydelselös. Bara mycket lycklig.

Liten debutant signerar på SF-bokhandeln


Twitterfeed inför seminariet
På scen från långt håll (snodd från någons instagram, glömt vem sorry)
På scen från närmare håll (foto Nene)

Signeringsskyltarna
Amanda ser snygg ut och jag signerar (också snodd från någon jag glömt vem)


Present från bokmässan. Moleskin!




Kapitel 5: De surrealistiska ögonblicken

Det måste vara så att bokmässan är en magisk plats. Och då menar jag inte på det där "oh, så trevligt. Det här var ju helt maagiskt"-sättet, utan på riktigt. För mitt i bokmässe-kaoset, bland alla tiotusentals människor händer mycket underliga saker ibland.

Som när man står i toakön och tänker på den där boken man hade lovat signera åt någon och lägga undan i montern och den personen kommer ut från toaletten två sekunder senare. Eller när man träffar en gammal kollega i hissen till ICA Focus, en kollega som man inte har sett på femton år. Eller att man har tänkt att stämma träff med en nuvarande kollega någon gång under dagen och ens kompis (som aldrig träffat kollegan) går lite före och väljer att sätta sig bredvid kollegan på morgonens första seminarium.

Men av alla konstiga ögonblick under bokmässan tar de här ändå priset (igen, utan inbördes ordning):

1, Får "Fallvatten" signerad av Mikael Niemi och säger: "Ser verkligen fram emot den här. Jag skriver skräck själv så katastrofroman ligger ju inte så långt ifrån." Mikael Niemi tittar på min namnbricka och säger: "Jenny Milewski, ja. Det är ju du som har skrivit den där blodiga, i Stockholmsmiljö, va? Den har man ju hört talas om. Den ska jag köpa!"

2, Dansar till DJ:n Tobias Dödselectro på Telegrams fest (i säkert fyra minuter) och väcker omedelbar uppståndelse. Christer Lundberg kan inte sluta prata om det dagen därpå. Vet fortfarande inte om det var för att jag dansade bra eller dåligt. Eller bara för att folk tror att människor med jumperset inte kan dansa techno.

3, Får "Dark matter" signerad av Michelle Paver och berättar att jag tänker ta med hennes bok som "recommended reading" till mitt skräckseminarium nästa dag. Michelle Paver svarar: "Oh yes, I saw that seminar in the program. I'm so annoyed I have to fly back tonight, I really wanted to go. Even though I wouldn't have understood much." Detta av författaren till en av de bästa skräckromaner jag någonsin läst! Kan förstås ha varit en lögn, men en ytterst fin lögn i så fall.

4, Dricker bubbel tillsammans med bland andra författarkollegorna Cecilia Gyllenhammar och Lina Forss i baren högst upp i Gothia Towers och berättar att jag hängt med en 13 år yngre finsk skräckförfattare på Börsen. Förvirrad tystnad uppstår. Jag förstår ingenting och känner mig oerhört generad - innan jag inser att de andra tror att jag är 30. Roligt, men fullständigt obegripligt.

5, Står på ett bokbloggsmingel och pratar om språkundervisningen i min dotters skola med Anders de la Motte och hans fru (eftersom hon har jobbat där). Inte så underligt i sig kanske, men på bokmässan? Borde vi inte ha pratat om hans böcker istället? Jag får be om ursäkt nästa gång jag träffar honom på Kajgatan 34 i Lomma - vi brukar båda sitta och skriva där ibland.

6, Ser Lotta Olsson på DN i Speakers Lounge och kastar mig fram för att tacka för den fina recensionen av Skalpelldansen (trots att jag vet vilket etikettsbrott det är - sorry, jag blev bara så exhalterad). Hon berättar då att hon rekommenderat böcker i DN:s monter två mornar i rad - och att min bok var med! Och jag och Nene som hade tänkt att gå dit, men inte hann i tid. Attans.

Och slutligen, den här bilden som jag hittade på Instagram. Inlägget innan handlade om att hon hade fått Dandy signerad av Guillou. Surrealistiskt var ordet, sa Bull.




Kapitel 4: Tanterna

Härmed utser jag officiellt 2012 till tanternas år på bokmässan i Göteborg. Åtminstone var det så för mig. De bästa seminarierna, de coolaste replikerna, de magiska ögonblicken när man vill skratta och gråta på samma gång - de tillhörde tanterna. Och jag har målbilden klar för mig de närmaste fyrtio åren.

Till de bästa tanterna på Bokmässan 2012 utser jag (utan inbördes ordning):

Ilon Wikland 82 år: "När jag var tre år blev jag skjuten av min morbror och fick flytta till farmor. Det var en fantastisk barndom."

Barbro Lindgren 75 år: "Jag är så slö så jag orkar aldrig hitta på något. Jag tar riktiga saker och snyggar till dom lite bara. Som med min ex-man Loranga. Fast girafferna hittade jag på. Barn gillar ju sånt."

Maj Sjöwall 77 år: "Det började med att vi åkte båt på Göta Kanal. Det fanns en amerikansk turist där som var alldeles för snygg och som Per tittade alldeles för mycket på, så då sa jag att henne mördar vi." (om idén till Roseanna, den första boken i Roman om ett brott-serien).

Till bonus-tanter utser jag också Vargbröder-författaren Michelle Paver och Jenny Lindh, som skriver bibliotekarie-spalten i DN. De är ju tekniskt sett inte tanter än - men kommer att bli fantastiska exemplar så småningom, det är jag säker på.

Men visst, det fanns mindre inspirerande tanter på mässan också. Jag nämner inga namn, men Augustprisbelönade tanter som snor talartid från sina panelkollegor till obegripliga rants om sin senaste bok och stirrar i taket när andra pratar hamnar inte på min lista, så det så.

Barbro Lindgren hos Rabén & Sjögren. Älsk!
Ilon Wikland i samtal med Mark Levengood. Älsk!

Michelle Paver pratar om research med Rickard Olsson. Älsk!
Jenny Lindh svarar på frågor i DN:s monter. Älsk!
Maj Sjöwall lyckades jag inte fotografera eftersom batteriet i mobilen tog slut. Men älsk på henne också.

Kapitel 3: Människorna

Före, under och efter bokmässan fylls Facebook, Twitter och bloggar av folk som ska/håller på att/återhämtar sig från att: stänga Park, dricka för mycket rödvin, mingla med kändisar mitt i natten, stirra avundsjukt på andra som minglar med kändisar mitt i natten och annat i liknande stil. Dock inte jag.

Inte för att jag ser ner på folk som stänger Park, för det gör jag inte. Inte för att jag inte gillar att mingla och träffa folk, för det gör jag. Utan mest för att jag festar så dåligt. Efter en enda kväll med för mycket alkohol, för lite sömn och den psykiska ansträngning det innebär att försöka föra konversationer med berusade människor är jag helt rökt i en vecka. Och eftersom jag är på bokmässan för att suga upp så mycket upplevelser jag bara kan så har jag inte råd med det, helt enkelt. Även om jag ibland drabbas av lätt ångest över det jag eventuellt missar, det erkänner jag.

Men trots bristande Park-tid har jag ändå träffat otroligt mycket trevliga människor under årets bokmässa, med mitt nyblivna författarskap som legitim ursäkt att inleda konversationer med kreti och pleti. Vissa var kära återseenden med gamla bekanta man aldrig stöter på annars, Som Åsa Schwarz, Caroline Jensen, Johan Theorin, folket på Kolik Förlag och inte minst skämttecknaren Hans Lindström som jag har som stående programpunkt att klappa på (Hans avskyr bokmässan och jag har lovat hans son som jag jobbar med att muntra upp honom lite varje år).

Andra var helt nya bekantskaper som jag förhoppningsvis kommer att möta igen, som den sjukt trevliga fantasyförfattaren Maria Turchaninoff som jag hade lyckan att få uppleva den mytomspunna buffén på Börsen med (ja, jag har fått ta Göteborgs borgmästare i hand under kristallkronor, pilutta er det har inte ni). Och hennes förlagskollega Kaj Korkea-Aho som jag kunde prata Fredagen den 13:e med, även det under kristallkronor (bara en sån sak).

Bokmässan 2012 blev också året när jag lärde känna mina trevliga förlagskollegor Cecilia Gyllenhammar och Christer Lundberg, bli döpt till Skräckflickan av samma Christer (vilket ju är väldigt fyndigt eftersom han debuterar med "Gräspojken" - ja, Christer är från Göteborg) och fick prata med bokbloggare som skrivit väldigt fint om Skalpelldansen, som Calliope Books och Pocketlover. Säkert har jag glömt en hel massa folk också, men det gör nog inget. De har säkert glömt mig också.

UPPDATERING:
Trots min käcka avslutning har jag lidit av svår ångest hela dagen över alla jag glömde i inlägget. Så Marcus Priftis, Henrik Tord, Niklas Orrenius, Pernilla Alm, Pia Printz, Anna Levahn, Christin Ljungqvist och alla ni andra: det var väldigt trevligt att träffa er också.

Johan Theorin i Bonniers monter

Christer signerar i Telegrams monter

Jag, Åsa Schwarz och Lena Karlin (foto Caroline Jensen)
Christer och Cecilia på signeringsutflykt i Kungsbacka (bild Annika Seward)
Maria Turchaninoff med kristallkrona i kön till buffén på Börsen - som visade sig bestå till 80% av rå fisk

Fler kristallkronor, Kaj samt okänd suddig finsk man. Ett strålande foto, verkligen

tisdag 2 oktober 2012

Kapitel 2: Excel-arket

Efter fyra års bokmässebesökande har jag lärt mig att nyckeln till en bokmässeupplevelse utan mental härdsmälta stavas P-L-A-N-E-R-I-N-G. I år hade jag gjort ett tjusigt exceldokument i A3-format (mässplaneraren på Bokmässans hemsida blev jag aldrig kompis med) med alla seminarier jag inte ville missa, alla signeringar jag ville stå i kö till, alla människor jag ville träffa, alla kompisars programpunkter och förstås inte minst mina egna.

Det väckte en del uppmärksamhet på mässan, mitt schema. Och en del avundsjuka. En kvinna bredvid mig på Maj Sjöwall-seminariet bad till och med att få fotografera av det. Min förläggare föreslog att jag till nästa år borde göra mitt program offentligt och skaffa followers. The guided tour of the bokmässa, liksom. Tja, varför inte? Men det roligaste med alltihop är ändå att alla nu verkar tro att jag är en mycket strukturerad person. Ha! Kom hit och titta i min garderob, säger jag bara.

Före
Efter

Sagan om Bokmässan kapitel 1: Vännerna

Mitt första tips för en riktigt lyckad bokmässa är att dela den med människor man tycker mycket om. Mässan kan vara en omtumlande, förvirrande och ibland nästan skrämmande plats och vikten av vänner att slappna av med, skratta ihop med och i förekommande fall fnissa elakt åt folk som förtjänar det med kan inte överskattas.

I år var bokmässan dessutom extra högtidlig för oss alla. Nene Ormes hade sin andra roman Särskild att lansera, Karin Tidbeck sin romandebut Amatka, Lisa Sjöblom sin andra bilderbok Leta loppan och Karin Waller hade ett seminarium om Urban Fantasy att hålla (tillsammans med Nene). Och Sara Bergmark och Mats Strandberg sprang förstås omkring som skållade råttor som vanligt.

Jag och Nene, min rumskompis, personliga stylist och ständiga stöd i tillvaron (bild snodd från Nenes instagram).
Karin Tibeck blir överöst med beröm från sin förläggare i Bonniers monter. "En ny Kallocain" och "kanske den mest intressanta romanen som ges ut i år" är ju inte så pjåkigt.
Sara och Mats under en av få pauser under mässan. En hel halvtimme hann vi hänga i Speakers Lounge.

Världens trevligaste bokhandelschef Karin tillsammans med Maria Turchaninoff

Bokmässan 2012: en saga i sju kapitel

Så var det över, det största äventyret hittills under min korta författarkarriär. Redan förra året skrev jag det här überentusiastiska inlägget om det årets bokmässa - och som ni kanske minns från det här inlägget förra veckan var mina förväntningar minst sagt höga. Men ändå ... så fantastiska, otroliga, magiska fyra dagar kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få.

Trots att jag fortfarande lider av svår boksmälla, eller bokmässlingen som Mats Strandberg kallar det, tänkte jag ändå försöka sammanfatta mina intryck i några bokmässerelaterade inlägg på skilda teman - och samtidigt ge mina bästa tips till en riktigt lyckad bokmässa. Så bear with me - bokmässefrossan inleds inom kort.

onsdag 26 september 2012

Nu är det nära!

I morgon klockan åtta går tåget mot Göteborg (eller från Hjärup mot Lund, för byte till tåg mot Göteborg om man ska vara riktigt petig). Och jag är så redo som jag kan bli - förutom naglarna som ska målas alldeles strax. Säkert har jag glömt saker, men som min mamma brukar säga; "Det finns väl affärer där också, eller?"

Mässdressarna är utvalda, under viss vånda.

Excelarket med mässschemat är ifyllt. Blir nöjd om jag orkar med hälften.

Den magiska brickan är packad. Planerar att gå  ut och in från mässan många gånger, bara för känslan att gå förbi kön.

torsdag 20 september 2012

När drömmar slår in



Om bara en vecka börjar Bokmässan 2012 i Göteborg. Det blir min fjärde i ordningen och den första som publicerad författare.

2009 var jag på min allra första bokmässa. I april det året hade jag skickat in den första versionen av Skalpelldansen (som då inte ens hette Skalpelldansen) och vid tiden för bokmässan hade jag hunnit få svar från fyra av de sju förlag jag skickat till; två standardrefuseringar, ett lektörsutlåtande och ett "vi är intresserade, men vår lektör har inte hunnit läsa färdigt än". Eftersom jag inte hade förväntat mig annat än standardrefuser var jag fortfarande i chock över att det kanske fanns en liten, liten chans att min manus skulle bli utgivet.

Jag åkte ensam på lördag morgon och åkte tillbaka samma kväll. Jag tänkte att det var bäst att köpa seminariekort så att det inte skulle märkas så mycket hur ensam jag var. Så det gjorde jag. Jag kände ingen och hade inget planerat och allt var stort och ofantligt spännande.

Jag minns fortfarande hur jag gick runt på mässan och tänkte att det vore väldigt trevligt att få ha en egen bok där någon gång. Jag såg författare som signerade och tänkte att det vore väldigt trevligt att få skriva sitt namn i en egen bok någon gång. Jag gick förbi VIP-zonen på andra våningen och tänkte att det vore väldigt trevligt att få sitta där med de andra författarna någon gång. Och jag satt i  K1 medan Simon Beckett pratade och tänkte att det vore väldigt trevligt att få ha ett eget seminarium någon gång. Och alldeles särskilt i en av de finaste seminariesalarna, som K1.

Det har varit en minst sagt lång och slingrig väg, men nu är jag faktiskt där. På torsdag morgon åker jag till Göteborg tillsammans med Nene Ormes, en av alla nya författarvänner jag inte kände för tre år sedan. Jag ska vara kvar i fyra dagar och har en särskild namnbricka och får komma in över allt. Även i VIP-zonen. På fredag eftermiddag och lördag eftermiddag ska jag signera min egen bok och på fredag kväll ska jag gå på buffén på Börsen som bara särskilt inbjudna får. Och på söndagen ska jag ha ett eget seminarium.

Ja, precis allt det som jag drömde om då händer nu, om en vecka. För några dagar sedan fick jag ett brev från Bokmässan med besked om vilken seminariesal som gäller - och då började jag nästan gråta. För nästa söndag klockan tolv är det inte Simon Beckett som sitter i och pratar i K1. Det är jag. Och jag tänker att även om ingen vet hur det här kommer att gå, även om det nya manuset jag skickade till förlaget igår aldrig skulle bli bok, även om min karriär som författare skulle sluta här så är det ändå fullständigt fantastiskt otroligt det jag får vara med just nu.

Det här är tiderna och platserna för mina officiella framträdanden på Bokmässan. Så om du skulle känna dig lika vilsen och ensam på mässgolvet som jag gjorde för tre år sedan, kom och säg hej vetja.

Fredag 28/9 kl 15.00-15.30 Signering i SF-bokhandelns monter A02:42

Lördag 29/9 kl 16.00-16.30 Signering i Telegram Förlags monter B05:51

Söndag 30/9 kl 12.00-12.45 Seminarium om skräck med Amanda Hellberg och Johanna Koljonen i K1

lördag 8 september 2012

Med röd näsa i Kristianstad



Igår var det dags för höstens första officiella författarframträdande, på Kristianstad Bokfestival. Färden dit föregicks av en hel del ångest - inte så mycket för själva framträdandet utan för att jag var så förbenat förkyld. Att vakna klockan två på natten för att man är tvungen att ta två alvedon mot feberyran kändes väl inte direkt som en god uppladdning. Men "the show must go on", som det så fint heter.

Kristianstad Bokfestival är enligt egen utsago (och det stämmer säkert) Skånes största litterära evenemang och årets festival är den fjortonde i ordningen. I årets program fanns storheter som Monika Fagerholm, Gerda Antti, Aris Fioretos ... och inte minst PC Jersild. Hans Barnens ö var en av mina tonårs största läsupplevelser och jag kommer inte att glömma Reine och begravningsbanden så länge jag lever. Tyvärr missade jag hans föredrag (av hälsoskäl) men jag köpte i alla fall den här:


Och fick en sån här i:




Fint det. Programpunkten jag skulle medverka i kallas författarstafett och är helt enkelt sex författare som avlöser varandra med vardera tio minuters prat om vad som helst som rör ens skrivande. Eller speed dating med publiken, som Nene Ormes kallade det förra året. Stafetten ägde rum inne på biblioteket, på den här fina scenen (och med mikrofon och allt):






Och så här tjusigt skyltat var det. Jag måste erkänna att det fortfarande känns väldigt märkligt att titta på den där kvinnan på författarporträtten och tänka att det där är jag (fast utan söndersnuten näsa då). Själva framträdandet gick riktigt bra tycker jag, trots förkylningen. Det kom mycket folk, jag sa ungefär det jag hade tänkt och jag undvek att nysa publiken i ansiktet.

Direkt efter mig kom Tomas Arvidsson (som bland anant skrivit Enkelstöten och Dubbelstöten) och han pratade bland annat om att det är för mycket våld i litteraturen. Lite roligt, kan man tycka.


Efter stafetten blev det chokladavtackning och författarmingel. Och sen tog jag tåget hem igen.

Idag har förkylningen bestämt sig för att ge igen för gammal ost och jag och mina näsdukar har därför tillbringat dagen så här. Och ikväll ska jag tvinga tjejerna att titta på "You´ve got mail" med mig. Det är ju också rätt trevligt.


måndag 3 september 2012

Åtta saker du inte visste om Jonas Lerman

Just nu cirkulerar en utmaning i bokbloggsvärlden där man ska skriva åtta okända fakta om sig själv. Men också en variant där utmaningen gäller åtta fakta om ens huvudkaraktär. Amanda Hellberg skriver spännande om Maja Grå här (huvudkaraktären i böckerna jag tipsade om i Nyhetsmorgon härom veckan). Hon utmanar den som vill och så klart tar jag upp den kastade handsken.

Så här kommer det, åtta saker du inte visste om Jonas Lerman, huvudperson i Skalpelldansen:

1, Han är döpt efter Jonas Hassen Khemiri. Jo faktiskt, eftersom ett föredrag när Jonas Hassen Khemiri pratade om sitt förhållande till huvudpersonen i "Ett öga rött" var en stor inspiration till idén med Skalpelldansen. I övrigt har de inga större likheter vad jag vet.

2, Efternamnet kom av att jag tänkte mig Jonas som en "man av lera", som inte har någon fast  egen kärna utan kan knådas lite hur som helst. 

3, Jonas är uppvuxen i huset "Hvilan" i Ängelsberg. Jag kommer från Avesta, tre mil från Ängelsberg, och när jag var yngre drömde jag om att bo i just det huset. Historien om att Karin Göring en gång bodde i huset är för övrigt helt sann.

4, I början av boken förekommer en grön vas, som står på ett bord hemma hos familjen Lerman. Den stod hemma hos min morfar när jag var liten och jag älskade den. På releasefesten fick jag en sån vas i present av mina föräldrar och började gråta så glad blev jag.

5, Innan jag började skriva Skalpelldansen gick jag en skrivkurs på Ordfront och fick låna en övernattningslägenhet av en kompis mamma. Den låg på Klippgatan 13, där Jonas Lerman bor.

6, I den första versionen av boken hade Jonas en romans med Anna Demir, skräckfilmsregissören i kulturprogramsscenen. Men så roligt fick han inte ha det, stackarn.

7, När jag tänker på Skalpelldansen som film (vilket jag gör ibland) ser jag Benedict Cumberbatch i rollen som Jonas Lerman. Inte för att jag är säker på att han skulle vara bäst i rollen - utan för att jag gärna tänker på Benedict Cumberbatch.

8, Jag har funderat på att någon gång skriva en av Jonas böcker för att få veta mer om Carl Cederfeldt. Men jag vet inte, hans böcker verkar så läskiga.

fredag 24 augusti 2012

Det börjar närma sig ...

Bokmässan alltså. Måste medge att det börjar suga i magen lite nu. Alldeles särskilt sög det till idag när den här tjusiga inbjudan landade i min brevlåda.




Betyder det att jag är en riktig författare nu, tro?

onsdag 15 augusti 2012

Känd från tv


 Jaha, nu har jag varit borta väldigt länge, kunde förmodas vara död och har med största sannolikhet inte en enda läsare kvar. Hade egentligen tänkt dra igång bloggandet för ett par veckor sedan, lite lugnt med ett inlägg om hur sommaren varit och så. Men istället blev det en oväntad rivstart på hösten med fullständigt förlamande nervositet de senaste två veckorna som omöjliggjort allt bloggande. Och detta på grund av ett litet telefonsamtal:

"Hejsan, det här var från Nyhetsmorgon i TV4. Skulle du ha lust att komma hit och prata om skräck den 12:e augusti?"

Ja, ni förstår va? Väldigt roligt, stort och fruktansvärt läskigt. Natten innan sändningen, när jag låg i Sara Bergmark Elfgrens vardagsrumssoffa och hörde regnet ösa ner över Östermalm, övervägde jag på riktigt att simulera lunginflammation och vägra gå upp morgonen efter.

Men egentligen gillar jag ju att göra saker för första gången. Att åka taxi till tv4-huset på Gärdet, bli hämtad av studiovärdinna i receptionen, bli sminkad, tjuvtitta på trissvinnarna som fick övningsskrapa vid bordet bredvid, se en teleprompter i verkligheten ... allt det var väldigt trevligt och spännande. Och lyckligtvis var trygga Johanna Koljonen programledare och mina panelkompisar Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (som skrivit Cirkeln och Eld tillsammans) har ju suttit i tv-soffor miljoner gånger redan och kunde rädda mig om det skulle gå åt helvete.

Om det gick åt helvete? Nja, folk påstår att det gick riktigt bra. Själv har jag grava minnesluckor och vet inte riktigt. Men här är länken i alla fall.

Förresten, ni glömmer väl inte att jag och Amanda Hellberg (som jag tipsar om i klippet) har seminarium med just Johanna Koljonen på bokmässan? 12.00-12.45 pratar vi skräck - utan att någon trissvinnare står och trampar i kulisserna.

söndag 8 juli 2012

Glad sommar!

Igår var jag i Göteborg på signering i SF-bokhandeln och idag åker jag till landet. Min plan är att komma tillbaka därifrån med riktigt mycket nya otäckheter i bagaget. Så med några bilder från gårdagens evenemang önskar jag er en riktigt trevlig sommar!




lördag 30 juni 2012

Evenemangskalender!

Det måste väl ändå vara en milstolpe i författarlivet, att kunna göra en alldeles egen turnéplan ... eller jag menar evenemangskalender. Lite rockstjärnevarning på det, tycker jag. Och faktum är att det händer en hel del roliga saker framöver, tillräckligt för att motivera en kalender bestämmer jag. Kanske gör jag till och med en egen flik. Om det inte är att förhäva sig för mycket.

SF-bokhandelns jubileumsfest 6-9 juli

Dag: 7 juli
Tid: 14.00
Plats: SF-bokhandeln, Östra Larmgatan 16, Göteborg

SF-bokhandeln i Göteborg firar 11-årsjubileum (ja, varför inte) och festar i dagarna fyra med författar- och tecknarbesök i dagarna fyra. Förutom signering med your's truly kommer bland andra Johan Theorin, Peter Bergting och Henrik Lange. Mer information om programmet finns här.

Kristianstad Bokfestival 6-8 september

Dag: 7 september
Tid: 17.15
Plats: Caféscenen, Kristianstad

Bokfestivalen i Kristianstad har genom åren vuxit till Skånes största litteraturevenemang och blandar etablerade namn med nya förmågor. Till årets festival kommer bland andra P C Jersild, Monika Fagerholm, Kristina Ohlsson och Gerda Antti. Jag deltar i fredagens författarstafett där sex författare pratar i tio minuter var om vad som helst. Mer information om festivalen hittar du här.

Bokmässan i Göteborg 27-30 september

Dag: 28 september
Tid: 15.00
Plats: monter A02:42

Signering och (förmodligen) miniintervju i SF-bokhandelns monter på Bokmässan. Mer information om min och SF-bokhandelns övriga programpunkter dyker upp här så småningom.

Dag: 30 september
Tid: 12.00-12.45
Plats: seminariesal (vilken meddelas senare)

Seminariet "Uppdrag: att sprida skräck" med Amanda Hellberg och Johanna Koljonen. Ur seminarieprogrammet:
Kan kvinnor verkligen vara lika otäcka som män? Eller bör kvinnliga författare hålla sig till att skriva vampyrromantik eller mysrysiga deckare och lämna den ”riktiga” skräcken till de stora grabbarna? Johanna Koljonen samtalar med Amanda Hellberg och Jenny Milewski, två skräckförfattare med en gemensam fascination för tillvarons djupaste mörker. Mer info finns här

Kulturnatten i Staffanstorp 12 oktober

Dag: 12 oktober
Tid: inte klart
Plats: Staffanstorps bibliotek

Kulturnatten i Staffanstorp anordades första gången 1996 och har till syfte att uppmärksamma lokal kultur (och eftersom Hjärup tillhör Staffanstorps kommun så räknas jag dit). Jag framträder någon gång under kvällen med författarprat och kanske lite högläsning. När programmet är klart dyker det säkert upp här.

Hoppas att vi ses!






fredag 15 juni 2012

Många otäckheter på en gång



Lycka är när man får bokpaket i brevlådan. Och med gratisböcker dessutom. Snälla Bonnierförlagen har skickat mig Amanda Hellbergs tre senaste böcker, som förkovran inför vårt gemensamma seminarium på Bokmässan. Den första, Styggelsen, har jag redan läst. Spooky shit, I tell you.

Först måste jag dock klämma Marie Hermanssons Himmelsdalen tills på söndag. Hade helt förträngt att det var då bokklubben skulle ses nästa gång. Men snart så, Amanda. Snart så.

Skolavslutningsdag ...


... och sommaren spritter i benen. Och på benen .

Fin recension

Ni kanske minns den där "Läsning pågår" jag var nervös för förra veckan? Hos en av mina favoritbokbloggare? Som jag hemskt gärna vill ska gilla "Skalpelldansen"? Ända sedan dess har jag kollat bloggen ifråga varje dag och väntat med skräckblandad spänning på recensionen som kunde komma när som helst. Och idag kom den. Här är den. Jag är mycket glad.

måndag 4 juni 2012

Rösta på mig!



Att få sin bok intalad som ljudbok är långtifrån självklart för en debutant som jag. Men ljudboksföretaget Storytel har ett smart sätt att se till att det finns intresse redan innan utgivningsbeslutet tas. Varannan vecka lägger de upp nya böcker för omröstning på sajten och flest röster får bli ljudböcker. Och den här gången är Skalpelldansen med! Vill du få nöjet att höra om skalpeller, galna kirurger och mexikanska brottningsmasker direkt i mobilen så snälla rösta på mig på den här länken. Det skulle göra en liten skräckskrivare väldigt glad.