onsdag 26 september 2012

Nu är det nära!

I morgon klockan åtta går tåget mot Göteborg (eller från Hjärup mot Lund, för byte till tåg mot Göteborg om man ska vara riktigt petig). Och jag är så redo som jag kan bli - förutom naglarna som ska målas alldeles strax. Säkert har jag glömt saker, men som min mamma brukar säga; "Det finns väl affärer där också, eller?"

Mässdressarna är utvalda, under viss vånda.

Excelarket med mässschemat är ifyllt. Blir nöjd om jag orkar med hälften.

Den magiska brickan är packad. Planerar att gå  ut och in från mässan många gånger, bara för känslan att gå förbi kön.

torsdag 20 september 2012

När drömmar slår in



Om bara en vecka börjar Bokmässan 2012 i Göteborg. Det blir min fjärde i ordningen och den första som publicerad författare.

2009 var jag på min allra första bokmässa. I april det året hade jag skickat in den första versionen av Skalpelldansen (som då inte ens hette Skalpelldansen) och vid tiden för bokmässan hade jag hunnit få svar från fyra av de sju förlag jag skickat till; två standardrefuseringar, ett lektörsutlåtande och ett "vi är intresserade, men vår lektör har inte hunnit läsa färdigt än". Eftersom jag inte hade förväntat mig annat än standardrefuser var jag fortfarande i chock över att det kanske fanns en liten, liten chans att min manus skulle bli utgivet.

Jag åkte ensam på lördag morgon och åkte tillbaka samma kväll. Jag tänkte att det var bäst att köpa seminariekort så att det inte skulle märkas så mycket hur ensam jag var. Så det gjorde jag. Jag kände ingen och hade inget planerat och allt var stort och ofantligt spännande.

Jag minns fortfarande hur jag gick runt på mässan och tänkte att det vore väldigt trevligt att få ha en egen bok där någon gång. Jag såg författare som signerade och tänkte att det vore väldigt trevligt att få skriva sitt namn i en egen bok någon gång. Jag gick förbi VIP-zonen på andra våningen och tänkte att det vore väldigt trevligt att få sitta där med de andra författarna någon gång. Och jag satt i  K1 medan Simon Beckett pratade och tänkte att det vore väldigt trevligt att få ha ett eget seminarium någon gång. Och alldeles särskilt i en av de finaste seminariesalarna, som K1.

Det har varit en minst sagt lång och slingrig väg, men nu är jag faktiskt där. På torsdag morgon åker jag till Göteborg tillsammans med Nene Ormes, en av alla nya författarvänner jag inte kände för tre år sedan. Jag ska vara kvar i fyra dagar och har en särskild namnbricka och får komma in över allt. Även i VIP-zonen. På fredag eftermiddag och lördag eftermiddag ska jag signera min egen bok och på fredag kväll ska jag gå på buffén på Börsen som bara särskilt inbjudna får. Och på söndagen ska jag ha ett eget seminarium.

Ja, precis allt det som jag drömde om då händer nu, om en vecka. För några dagar sedan fick jag ett brev från Bokmässan med besked om vilken seminariesal som gäller - och då började jag nästan gråta. För nästa söndag klockan tolv är det inte Simon Beckett som sitter i och pratar i K1. Det är jag. Och jag tänker att även om ingen vet hur det här kommer att gå, även om det nya manuset jag skickade till förlaget igår aldrig skulle bli bok, även om min karriär som författare skulle sluta här så är det ändå fullständigt fantastiskt otroligt det jag får vara med just nu.

Det här är tiderna och platserna för mina officiella framträdanden på Bokmässan. Så om du skulle känna dig lika vilsen och ensam på mässgolvet som jag gjorde för tre år sedan, kom och säg hej vetja.

Fredag 28/9 kl 15.00-15.30 Signering i SF-bokhandelns monter A02:42

Lördag 29/9 kl 16.00-16.30 Signering i Telegram Förlags monter B05:51

Söndag 30/9 kl 12.00-12.45 Seminarium om skräck med Amanda Hellberg och Johanna Koljonen i K1

lördag 8 september 2012

Med röd näsa i Kristianstad



Igår var det dags för höstens första officiella författarframträdande, på Kristianstad Bokfestival. Färden dit föregicks av en hel del ångest - inte så mycket för själva framträdandet utan för att jag var så förbenat förkyld. Att vakna klockan två på natten för att man är tvungen att ta två alvedon mot feberyran kändes väl inte direkt som en god uppladdning. Men "the show must go on", som det så fint heter.

Kristianstad Bokfestival är enligt egen utsago (och det stämmer säkert) Skånes största litterära evenemang och årets festival är den fjortonde i ordningen. I årets program fanns storheter som Monika Fagerholm, Gerda Antti, Aris Fioretos ... och inte minst PC Jersild. Hans Barnens ö var en av mina tonårs största läsupplevelser och jag kommer inte att glömma Reine och begravningsbanden så länge jag lever. Tyvärr missade jag hans föredrag (av hälsoskäl) men jag köpte i alla fall den här:


Och fick en sån här i:




Fint det. Programpunkten jag skulle medverka i kallas författarstafett och är helt enkelt sex författare som avlöser varandra med vardera tio minuters prat om vad som helst som rör ens skrivande. Eller speed dating med publiken, som Nene Ormes kallade det förra året. Stafetten ägde rum inne på biblioteket, på den här fina scenen (och med mikrofon och allt):






Och så här tjusigt skyltat var det. Jag måste erkänna att det fortfarande känns väldigt märkligt att titta på den där kvinnan på författarporträtten och tänka att det där är jag (fast utan söndersnuten näsa då). Själva framträdandet gick riktigt bra tycker jag, trots förkylningen. Det kom mycket folk, jag sa ungefär det jag hade tänkt och jag undvek att nysa publiken i ansiktet.

Direkt efter mig kom Tomas Arvidsson (som bland anant skrivit Enkelstöten och Dubbelstöten) och han pratade bland annat om att det är för mycket våld i litteraturen. Lite roligt, kan man tycka.


Efter stafetten blev det chokladavtackning och författarmingel. Och sen tog jag tåget hem igen.

Idag har förkylningen bestämt sig för att ge igen för gammal ost och jag och mina näsdukar har därför tillbringat dagen så här. Och ikväll ska jag tvinga tjejerna att titta på "You´ve got mail" med mig. Det är ju också rätt trevligt.


måndag 3 september 2012

Åtta saker du inte visste om Jonas Lerman

Just nu cirkulerar en utmaning i bokbloggsvärlden där man ska skriva åtta okända fakta om sig själv. Men också en variant där utmaningen gäller åtta fakta om ens huvudkaraktär. Amanda Hellberg skriver spännande om Maja Grå här (huvudkaraktären i böckerna jag tipsade om i Nyhetsmorgon härom veckan). Hon utmanar den som vill och så klart tar jag upp den kastade handsken.

Så här kommer det, åtta saker du inte visste om Jonas Lerman, huvudperson i Skalpelldansen:

1, Han är döpt efter Jonas Hassen Khemiri. Jo faktiskt, eftersom ett föredrag när Jonas Hassen Khemiri pratade om sitt förhållande till huvudpersonen i "Ett öga rött" var en stor inspiration till idén med Skalpelldansen. I övrigt har de inga större likheter vad jag vet.

2, Efternamnet kom av att jag tänkte mig Jonas som en "man av lera", som inte har någon fast  egen kärna utan kan knådas lite hur som helst. 

3, Jonas är uppvuxen i huset "Hvilan" i Ängelsberg. Jag kommer från Avesta, tre mil från Ängelsberg, och när jag var yngre drömde jag om att bo i just det huset. Historien om att Karin Göring en gång bodde i huset är för övrigt helt sann.

4, I början av boken förekommer en grön vas, som står på ett bord hemma hos familjen Lerman. Den stod hemma hos min morfar när jag var liten och jag älskade den. På releasefesten fick jag en sån vas i present av mina föräldrar och började gråta så glad blev jag.

5, Innan jag började skriva Skalpelldansen gick jag en skrivkurs på Ordfront och fick låna en övernattningslägenhet av en kompis mamma. Den låg på Klippgatan 13, där Jonas Lerman bor.

6, I den första versionen av boken hade Jonas en romans med Anna Demir, skräckfilmsregissören i kulturprogramsscenen. Men så roligt fick han inte ha det, stackarn.

7, När jag tänker på Skalpelldansen som film (vilket jag gör ibland) ser jag Benedict Cumberbatch i rollen som Jonas Lerman. Inte för att jag är säker på att han skulle vara bäst i rollen - utan för att jag gärna tänker på Benedict Cumberbatch.

8, Jag har funderat på att någon gång skriva en av Jonas böcker för att få veta mer om Carl Cederfeldt. Men jag vet inte, hans böcker verkar så läskiga.