Släpphelg del 1: Recensionsdag

Nu är den snart över, denna historiska veckända när min debutroman Skalpelldansen släpptes, rent formellt alltså. Högtidligheterna inleddes i fredags när det var officiellt recensionsdatum och utförliga omdömen började dyka upp både här och där på nätet. Här är några av dem (inklusive ohämmat skrytsamma utdrag):

"Det är en imponerande debut där många klassiska ingredienser från skräckkulturen möter ett nutida postmodernt samhälle"
Henrik Elstad, LitteraturMagazinet

"Med känsla för detaljer och en rejäl skopa kolsvart humor är det en mycket intressant skräckdebut"
Emma Kraü, LitteraturMagazinet

"Stilistiskt befinner vi oss på välkänd mark, och det är njutbart att läsa en författare som behärskar språket och knepen så väl som Milewski."
Swedish Zombie

"De sista kapitlen satt jag som på nålar och kunde inte släppa boken ens för en sekund. Riktigt spännande slut som lyfter hela boken, speciellt de allra sista sidorna som jag tyckte var genialiska."
 Boken är tankens barn

"Det här är en bok som ganska friskt blandar splatterskräck med svart humor och stundvis gör det på ett rent briljant sätt."
Eli läser och skriver

 "Det här är en bok som handlar om böcker.  Med Dexter-vibbar. Och som inleds med ett Morrissey-citat. Jag gillar!"
 Bokbloggen Lektyr

"Skalpelldansen gjorde mig väldigt glatt överraskad. Den är spännande, underhållande och välskriven."
 Calliope books

"Nu väntar jag på att Milewski ska skriva många fler skräckböcker, för en mer lovande debut får man leta efter."
 Lingonhjärta

"...en njutbart slipad och glasklar prosa som blir helt obarmhärtig när det är dags för äckligheter."
 Karin Tidbeck

Men, undrar kanske vän av ordning, finns det verkligen ingen som tycker illa om den här boken? Jodå, det gör det visst. Men de recensionerna läser jag inte (tack underbara Nene som matar mig med positiva länkar när jag har googlingsförbud). Och inte tänker jag länka till dem heller. För att parafrasera den gamla 60-talshiten: "It's my blog and I brag if I want to". Så det så.

Siw och jag

På personlig rekommendation (tack Henrik E för tipset) köpte jag idag nya numret av Café. Och vem har klämt sig in bland alla übermanliga rockstjärnor, krigsveteraner och fotbollsspelare om inte lilla jag. Så här står det i texten: "Jenny Milewski ser ut som en ung Siw Malmqvist, men skriver blodig skräck i Stephen Kings anda". Jag måste medge att jag höll på att spruta lunch-sushin över bordet när jag läste det. Men jag gillar det. Jag och Siwan liksom. Vi har det bra ... här bak i bilen.

Besök i verkligheten

Skalpelldansen har nu varit ute i butik i ungefär en vecka. Redan på påskafton fick jag rapporter om att Gleerups i Lund hade fem exemplar, men eftersom jag själv varit innesluten i en gräsänkebubbla av jobb, barnskjutsningar och hushållsarbete har jag inte lyckats besöka en enda bokhandel för inspektion. Förrän igår:

Bokia i Burlöv Center. Första gången jag ser Skalpelldansen i butik. Ett stort ögonblick.

Där ligger den, i tryggt förvar mellan Åsa Larsson och Michael Connelly. Och med ett enda exemplar kvar! Om de nu hade tagit in mer än en. Vågade inte fråga.

Apropå stora ögonblick så har Adlibris just nu den här specialsidan om skräck på sin sajt.

Blev lite röd om kinderna när jag läste texten, måste jag erkänna. Och placeringen sen! Där nedanför mig finns både John Ajvide Lindqvist, Stephen King och självaste Edgar Allen Poe. Röd om kinderna, som sagt.

Nämen åh

Det här med att debutera är inte för folk med svagt hjärta,det må jag säga. Recensionsdatum är fortfarande nästan två veckor bort, men förhandsexen är ute och Skalpelldansen finns i butik - och alltså börjar åsikterna redan droppa ut på nätet. Och i andra änden sitter jag och svettas.

Det är upp och ner, hit och dit, sitta på händerna för att inte kolla datorn hela tiden och få akut ont i magen av en sarkastisk Twitterkommentar eller ett halvljummet omdöme (eftersom man förstås misslyckades med att sitta på händerna). Men så plötsligt stöter man på den här bloggrecensionen. Och så blir allt bra igen.

När märkliga saker händer

Vid närmare eftertanke, innan påskledigheten tar vid, så måste jag väl blogga om det otroliga som hände i lördags och som fortfarande ger svallvågor genom hela min tillvaro så fort jag tänker på det.

Jag var nämligen med i  DN Kultur! I en stor artikel om skräck! På ett helt uppslag! Ja, inte bara jag förstås - men väldigt, väldigt mycket jag. Jag som läser Boklördag varje vecka och har drömt om att en gång i framtiden kanske få vara med där, om jag skriver riktigt många, riktigt bra böcker. Och så blev det nu, när jag knappt kommit ut med en enda. Det trodde jag aldrig - jag tror det faktiskt fortfarande inte riktigt.

Här är länken till webb-artikeln (fast rubriken i papperstidningen var bättre).

Glad påsk!

Imorgon åker jag, barnen och hunden hem till Dalarna för att fira påsk (maken åker till Kanarieöarna på träningsläger, den lyckosten). Vi ska äta ägg, pussa på småkusiner och ... jag ska ha SIGNERING!!

Japp, mitt livs första signering i en bokhandel äger rum på skärtorsdagen kl 13 i Avesta Bok och Papper. Jag ska sitta där tillsammans med årets andra Avesta-debutant, Henrik Tord (läs LitteraturMagazinets recension av hans bok Kum här) samt den lokala deckarförfattaren Mats Myrén. Det blir spännande. Mamma och pappa har i alla fall lovat att komma.

Den är här nu

I torsdags kunde jag äntligen åka till Ica i Staffanstorp och hämta två tunga kartonger från Förlagssystem. Med mina Skalpelldansar i! Fram till dess hade jag fått nöja mig med att dammsuga nätet efter bilder från folk som dokumenterat sina recensionsexemplar och förtvivlat försökt bedöma tryckkvalitet och tjocklek utifrån korniga mobilfoton (eller i värsta fall Instagram).

Jag hade inte behövt vara nervös. Den blev precis så fin som jag hade hoppats, den partiella lacken på omslaget glittrar vackert i vårljuset från fönstren och att välja vit väv istället för röd var ett utmärkt beslut. Och tjock blev den dessutom! Det är nämligen min största noja med skrivandet, som copy är jag ju van vid att fatta mig kort och varje extra sida i romanskrivandet känns som en seger över min egen bristande kvantitetskompetens.