Var kommer reklam ifrån?

På grund av ett planerat hundinköp till våren så innehar familjen Milewski numera en prenumeration på tidningen "Härliga hund". Häromdagen damp det nya numret ner i brevlådan, inklusive en helsidesannons för Dogmans hundbäddar som undertecknad medverkat i. Jag hade hunnit glömma bort den och hajade till själv när jag bläddrade i tidningen framför TV:n. Det känns alltid lite märkligt att se sina egna texter i tryck, även om det säkert är en västanfläkt mot att få en hel roman publicerad.

Och om det är underligt för mig, så verkar det vara ännu konstigare för omgivningen. Dottern, som vant sig vid mammas märkliga jobb, visade stolt annonsen för en kompis som utbrast:
"Vadå, din mamma har gjort? Hur menar du?"
"Ja, hon har hittat på den och skrivit texten", försökte min dotter förklara. Men kompisen såg fortfarande helt oförstående ut. Här grep jag in och sa, lite klämkäckt:
"Ja, det är ju faktiskt inga maskiner som hittar på all reklam utan riktiga människor."
"Är det?" sa kompisen.

Och då slog det mig. I dessa tider av bloggande, twittrande och facebookande blir vi allt mer vana vid att all kommunikation har en riktig, identifierbar människa som avsändare (eller åtminstone en pseudonym). Anonyma reklambudskap med bara ett varumärke som garant kanske mycket möjligt är en utdöende kommunikationsform. Och vi copywriters skulle få övergå till att bli spökskrivare till företagsledningar och talespersoner. Tja, varför inte?

Förresten kan jag meddela att den stolta vinnaren i Dogmans bildtävling nu är utsedd. Det blev Bullis i Sollerön som fick flest röster. Grattis till dig! Över 2 000 bidrag och 20 000 röster blev det totalt, långt mer än vi hade vågat hoppas på.