onsdag 16 maj 2012

På rulle igen

Efter allt ståhej kring släppet av Skalpelldansen försöker jag nu fokusera på vardagen igen - och skrivandet av nästa bok inte minst.

Min nya bok utspelar sig i början av nittiotalet, inte i nutid som Skalpelldansen, vilket påverkar skrivandet ganska mycket har jag märkt (till exempel kan ju karaktärerna varken mejla eller mobilringa till varandra - och inte kolla upp saker genom att googla dem helller) . Eftersom jag dessutom har kidnappat mig själv som ung till huvudpersonen så förvandlas mina skrivpass lätt till formliga orgier i nostalgi och mer eller mindre pinsamma minnen.

Delar av min gamla singelsamling

Häromdagen skulle mitt alter ego lyssna på musik och jag blev så illa tvungen att hämta in min dammiga och lätt fuktskadade gamla vinylsamling från garaget. Någon vinylspelare äger jag tyvärr inte längre, men det gör inte så mycket. Oförglömliga sångrader som "Too shy-i-ay, husch-husch ay-do-ay" sitter ändå fast som berget i min hjärnbark. Och förresten så finns rätt mycket av det på Spotify, om man nu skulle vilja. Varför jag sparar den? Tänk, det undrar min man också.

Allt har kanske inte åldrats med värdighet. Delirio mind med Scotch och Sigue Sigue Sputnik skulle inte kvala in på någon av mina spellistor idag. Och inte heller "Lilla hjärta, jag tänder så på dig. Jag vill så gärna ha sex med dig", kanske. Men annat i samlingen har svävat genom decennierna i sin egen lilla tidsbubbla och är precis lika bra idag som när jag var arton. Som Ratata, The Smiths och Communards, och Soft Cell, den allra första LP jag köpte (pappa betalade, vilket är anmärkningsvärt eftersom jag var tolv och skivan hette "Non-stop erotic cabaret"). Eller den här låten med Beautiful South, som dessutom har, i mitt tycke, en av musikhistoriens bästa musikvideos - i all sin enkelhet.

3 kommentarer:

  1. Vilken nostalgisk stämning det blev här! Jag lyssnade inte på nåt av det där, men visst hör det till tonårens soundtrack ändå. Allison Moyet förresten, henne gillade jag lite i smyg. Bra röst!

    Beautiful South hade en annan hit, lite senare, som var bra. Vad hette den nu igen? Och hade inte det bandet rötterna i Housemartins?

    Tänk att brudarna dregglade över Limahl... vilka tider...

    SvaraRadera
  2. Ja, hela det här nya romanprojektet är som en enda lång nostalgitripp, in i hot shotsens och eurotechnons tid. Det är fascinerande hur mycket som kommer tillbaka när man väl börjar rota i det.

    Du tänker på Perfect 10 säkert och jo, det var delar av Housemartins som blev Beautiful South (förutom Norman Cook som gick åt ett helt annat håll som Fatboy Slim).

    SvaraRadera
  3. shit! kommer inte ihåg den här från tiden då det begav sig, men som skräckskrivare kan jag ju förstå att du tycker om den. Tjejens lugna och iskyliga aggressivitet och kaoset i köket bäddar för kalla kårar...

    SvaraRadera