fredag 10 juni 2011

Starstruck

Häromdagen råkade jag hitta den här gamla intervjun från Sydsvenskan med min förläggare. Tanken svindlar. Tänk att samma människa som en gång läste Harry Potter och tänkte. "Det här är bra, det här vill jag ge ut" har läst mitt manus och tänkt: "Det här är bra, det här vill jag ge ut". Nog att göra en stackars debutant som ska omarbeta sitt manus fullständigt handlingsförlamad av nervositet, kan jag lova.

Men samtidigt känns det förstås oerhört betryggande att ha en sån förläggare som Annika. Förutom att hon är fantastiskt trevlig så litar jag fullständigt på att om hon säger att det jag skriver är bra så är det nog det. Och om hon säger att det inte är bra så är det nog inte det. Och då skriver jag om tills hon säger att det är bra. För då blir det säkert bra.

1 kommentar:

  1. Jag får min förläggares dom nästa vecka och det är verkligen mycket av den känslan: "om hon säger att det inte är bra så är det för att hon vet att/hur det kan bli bättre" och sen är det bara att jobba. Det är fantastiskt att tänka att någon annan bryr sig så mycket om det man sysslar med, eller hur?

    SvaraRadera