My precious

I nästan ett år har jag varit boklös. Eller rättare sagt bokhyllelös och därmed boklös annat än i svårgreppbara högar och kartonger längst inne i förrådet. Men nu har vi äntligen fått dit golvlisterna i det omtapetserade biblioteket/TV-rummet och böckerna kunde få ett hem igen. Och åh, vad jag har saknat dom inser jag nu.

Att sortera in sina böcker är verkligen som att ta en resa genom sin egen historia och personlighet. Här finns all "god litteratur" som jag köpt men aldrig förmått mig att läsa. Och så dom som jag kanske borde skämmas för men tycker så mycket om. Mycket tydligt blir mitt långa svarta stråk runt bokstaven K (ja, jag sorterar i bokstavsordning trots bekymren när man köper nytt och måste flytta alltihop). Det svarta stråket med Stephen King och Dean Koontz alltså.

Människor är olika trogna mot sina böcker har jag förstått. Jag själv tillhör sorten som inte kan slänga eller ens ge bort böcker jag en gång köpt. Inte ens de jag inte tycker är bra. Eller förresten, den här gången lyckades jag faktiskt rensa ut hela tre exemplar; en konstig fantasybok, typ del 12 av 28, som jag fick gratis i en engelsk bokhandel för femton år sedan, en jubileumsskrift från BRIS samt en svårt fuktskadad Agneta Pleijel i pocket som jag också fått gratis. I övrigt sitter de där de sitter, mina böcker.

Att sortera en bokhylla gör också att man får lust att ge boktips. Och därför ger jag ett nu; Die Taube (Duvan) av Peter Süskind, han med Parfymen. Det är en förtjusande kortroman/långnovell om en man vars hela existens rämnar fullständigt när det plötsligt sitter en duva utanför hans rum en morgon. Jag har faktiskt läst den på tyska (sade hon lätt skrytsamt) men det finns översatt till svenska tror jag.

Så nu har jag dom äntligen, gamla och nya vänner att titta på när jag vill. Det känns mycket bra. Och snyggt blev det också, eller hur?