Ursäkta röran, vi bygger om

Nu har den mysiga skrivbubbla som jag och min förtjusande skrivkompis Nene Ormes befunnit oss i den senaste tiden obönhörligen spruckit. Nene är tillbaka på SF-bokhandeln och jag i copyarbetet. Eller skulle ha varit om jag inte drabbats av en riktig dunderförkylning, vilket jag tolkar som min kropps tysta protest mot att vara tillbaka i verkligheten.

Idag har jag legat hela dagen under dubbla täcken och mellan nysningarna funderat på omskrivningen av mitt manus. Nu har jag kommit till den delen av boken där jag måste börja byta plats på en massa scener för att, som jag skrivit om tidigare, få ordning på min dramatiska kurva. Alltså måste jag också hitta nya sätt att sy ihop scenerna för att få ett logiskt, sammanhängande flöde.

För att kunna göra det borde jag skriva en plan, ett flöde som visar hur den ena scenen leder till den andra i den nya ordningen. Hela dagen har jag tänkt att jag borde skriva en plan. Men faktum är att jag inte riktigt vågar. För när jag gör det kommer jag att märka om alla nya tankar och idéer jag har i huvudet verkligen håller. Och möjligen kommer det då visa sig att den nya ordningen lämnar logiska luckor stora som djuphavsgravar. Och då står jag där med en gammal version som jag inte är nöjd med och en ny som jag inte får ihop. Och det vore väldigt tråkigt.

Men jag ska skriva en plan. Självklart ska jag det. Jag ska bara blogga färdigt först. Och kanske göra en kopp te. Och vika lite tvätt. Men sen ska jag. Absolut.